Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - En samhällsfara. Af Lizzy Lind af Hageby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemska handlingar. Inför domstolen berättade hans hustru, huru
hennes man njutit så af att pina djur, att han kunde tillbringa hela nätter
med att långsamt steka lefvande kattor. Flera af Amerikas gröfsta
brottslingar under de senare åren hafva bevisligen varit vivisektorer.
Hästar, hundar, apor, kaniner, kort sagdt luftens och markens
och vattnets alla fria barn stympas, brännas och marteras på flere sätt
än språket har ord. Men hvad är resultatet? En af nutidens ifrigaste
vivisektorer, Claude Bernard, har själf sagt: »Vi stå i dag med tomma
händer, men vår mun är full af löften för framtiden.» Ja, deras händer
äro i sanning tomma! Intensiteten af en del epidemiska sjukdomar
har minskats genom förbättrade sanitära förhållanden och den
hygieniska kunskap, som en hög folkbildning gifvit. Men alla de
sjukdomar, som vivisektorerna sagt sig skola finna bot för, hafva allt utom
minskats, tuberkulösa sjukdomar, kräfta och alla former af
blodför-skämning hafva tilltagit. En läkekonst, grundad på förvrängande af
all natur, kan aldrig gifva hälsa; den vinnes endast genom ett naturligt
lefnadssätt och rena läkemedel.
Kampen mot vivisektionen är i djupaste mening ett kulturarbete.
Liksom inkvisitionen och slafveriet uppbäres vivisektionen endast af
de lägsta grundsatser, och liksom dessa måste den vika för en
upplyst mänsklighets fordringar på barmhertighet och rättvisa. Här i
Sverige bedrifves vivisektion vid universiteten och Karolinska institutet
i stor utsträckning. Och på sjukhusen och klinikerna få arbetarne
känna följderna.
För att göra front mot denna samhällsfara stiftades år 1882 å
Stockholms slott hos den ädla Prinsessan Eugénie, Nordiska Samfundet
till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet, som har till uppgift att
i de nordiska länderna verka för afskaffande af grymma experiment
på lefvande djur. Genom utsändande af skrifter och broschyrer
belysande vivisektionen har föreningen i vida kretsar vunnit sympati för
sina sträfvanden, och den räknar nu omkring 4,000 medlemmar. Dess
intressen hafva kraftigt befordrats af de värdefulla insatser, hvilka gjorts
i arbetet af flera personer, som med djup sakkännedom förenat hjärtats
och intelligensens bästa egenskaper.
Främst bland dessa är fru Elna Tenow, hvars utmärkta skrifter
och föredrag brutit väg för de humanitära idéerna. Samfundet sträfvar
att bilda en mäktig folkopinion, och den, som är öfvertygad om
vivi-sektionens brottslighet, kan med ringa ekonomisk uppoffring ställa sig
i ledet bland nordens antivivisektionister.
Här i landet finnas män, som kalla sig läkare, men som icke
blygas att sätta sina namn under redogörelser för experiment af en
sådan art, att de fylla hvarje rättänkande människa med afsky. Hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
