Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Det blef ej sagdt, bidrag till Åkerbergsminnet af Bror Adamsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt måste vara af helt moralisk natur, om den någonsin skall leda
till målet; den måste innebära aktning främst för människolifvet, men
därnäst ock för de medvarelsers lif, hvilkas herrar vi äro och hvilkas
vårdare vi skulle vara. Och afsky för allt slags mord och
blodsutgjutelse ansåg han oskiljaktig från aktningen för lifvet.
Att vägra deltaga i krig eller förberedelse därtill, vore enligt
honom individens oförytterliga rätt. Värn plikt vore ett påfund för
värnande af själfviska intressen. Vill man här uträtta stora ting, måste
man vädja till människornas samvete och sålunda arbeta för en
världs-sträjk mot massmordseländet. »Vi låta icke tvinga oss att göra
krigstjänst», måste blifva det allmänna svaret på de pockande
blodsfordringarna i fosterlandets och religionens grymt missbrukade namn.
Så länge en nations trygghet skall byggas på arméer och flottor
är det i sista hand styrkan, som afgör öfver dess öde, alltså icke
rätten. Men vilkoret för allt sundt framåtskridande är, att vi en gång
för alla afskeda den falska vishet, som lär, att vi stundom måste göra
det onda för att befordra det goda, och i stället förvärfva den sanna
vishet, som lär oss, att vi bäst främja ej blott vår egen välfärd, utan
äfven vårt folks och mänsklighetens bästa, genom att helt enkelt
följa rättvisans och kärlekens lag och undfly allt, hvad denna lag
förbjuder oss, äfven om vi därigenom komma i strid med människors
lagar.
Detta är, som vi se, fullt öfverensstämmande med Tolstojs
freds-läror. Men Åkerberg går ett stort steg längre, i det han utvidgar
tillämpningen af det stora samvetsbudet — du skall icke dräpa —
äfven på de högre fredliga djuren och i så vidsträckt mån som möjligt
äfven på de lägre, i hvarje fall yrkande på skonsamhet mot värnlösa lif.
Här är själfva hjärtat i Åkerbergs hela lif såskådning.
Att människan af naturen är växtätare, därom var han fast
öfver-tygad och lefde därefter. Vår likhet med de växtätande djuren
beträffande tänderna, magen och huden (i motsats till köttätarne svettas vi,
såsom hästen o. s. v., genom huden), vore påtaglig. Se apan,
växt-ätaren, som af alla medvarelser på vår jord står människan närmast.
Åkerberg kunde gärna också ha åberopat sig på själfva bibeln.
Lägg märke till det djupt tänkvärda draget i skapelsesagan, att den
före »fallet» låter människan hämta sin näring uteslutande ur växtriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
