Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Det blef ej sagdt, bidrag till Åkerbergsminnet af Bror Adamsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och först efter det samma (syndafallet = affallet från den ursprungliga
naturen) äfven bruka djurens kött såsom föda.
Med den begynnande civilisationen uppkommo en mängd
konstlade behof, genom hvilkas tillfredsställande människan ingalunda vardt
lyckligare, än hon i det ursprungliga naturtillståndet varit. Med den
stigande utvecklingen fingo äfven själfviskheten och hatet ett
fruktans-värdt stort spelrum. Blodiga fäjder uppstodo. Den ena människan
underkufvade den andra, det ena folket det andra. Friden var borta.
Men människosläktet är bestämdt att genom strider och lidanden
en gång i tiden fritt och medvetet förvärkliga det förnuftsenliga lif,
som hon i tidens början instinktmässigt lefde.
Den urgamle diktaren i I Moseboks 3 kap. framställer människans
första försök att komma ur naturtillståndet och inträda på odlingens
väg såsom ett ondt, en brottslig förvetenhet. Ty han har sett det
elände, som betecknade redan de första stegen på denna väg.
Vår tids förkonstlade, öfverkloka kulturmänniskor förstå honom
icke, utan betrakta — i sin inbillade vishet — hans uppfattning såsom
ett bevis på inskränkthet och råhet. Men de, som lärt sig inse, att
människan själf är för mera än alla hennes värk, och som veta till
hvilken grad civilisationens förmåner ofta köpts på bekostnad af det
rent mänskliga hos människan, skola ej alltför strängt bedöma hans
misstämning mot den samma.
Det är detta — det rent mänskliga hos människan — som
Åkerberg höll på såsom gällde det hans lif, och det var förnämligast detta
hjärtelag, som gjorde honom till vegetar, om ock vegetarismen blott
såsom natur- och dietlära, enligt hans mening, betyder mycket för vår
utveckling till sunda människor. (Redan Seneca yttrade: »Räkna
koc-karne [slaktarne], och du skall ej längre förundra dig öfver det
oräkneliga antalet sjukdomar.)
Att vi stå de växtätande djuren så nära som här är antydt, utgör
en ökad anledning för oss att besinna våra plikter mot alla lefvande
varelser.
Det fins ju ett väsentligt samband mellan människan och de
icke mänskliga släktena. Djuren sakna ingalunda själ. Deras
känslo-förmåga är vida större än vi vanligen föreställa oss. De äro hvad
människan varit under vissa skeden af sin framväxt ur naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
