Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Det blef ej sagdt, bidrag till Åkerbergsminnet af Bror Adamsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I anseende till sin uppkomst måste människan tänkas oskiljaktig
från alla de öfriga varelserna på vår jord, liksom hon i sin fysiska
organisation alldeles särskildt tillhör de högre växtätarne.
Men nu är hon den enda bland dessa, som dödar och äter upp
andra djur. Och detta våldförande på sin egen natur har under
årtusenden icke kunnat ske utan skada äfven för människans etiska
instinkter. Så är hon som förstörare, pinare och dödare på konstlad
väg blifven ett rått, grymt och lastbart mänskligt djur.
Slaktareyrket förråar icke blott sina utöfvare. Det rekryteras ur
folkens drägg. Slaktarne förhärdas ytterligare genom daglig öfning i
känslolöshet inför dödskval och lidanden. Men deras grymhet utöfvas
för andras räkning, för deras, som lefva kräsliga af köttföda, alltså
mestadels de rika eller burgna, då de mindre bemedlade i allmänhet
få nöja sig hufvudsakligen med sitt knappa, men oskadliga bröd.
Följden har också blifvit en råhet i tankar och känslor hos de
härskande klasserna i hela kristenheten, som i religionens, fosterlandets
och slutligen äfven i vetenskapens namn tystar ned våra samvetens
svaga rop på förbarmande och sparkar undan hvarje modig människa,
som vågar höja sin röst mot Moloksväsendet med de många lysande
lögnerna.
Utan att fredsvännerna fullständigt bryta med hela det på grymhet
och kval grundade likätaresystemet, trodde Åkerberg icke på något
lyckosamt slut för deras sträfvan. Universel rättvisa måste vara deras
lösen. Annars blir arbetet halft, utan sporre till de största
ansträngningar, och följaktligen fruktlöst mot egoismens samlade makter.
Med Arkimedes ville han säga, att han skulle kunna flytta hela
jorden, om man gåfve honom en fast punkt att stå på utanför den
samma; han ville säga, att vädjandet tHI den moraliska lag, som bjuder
aktning för lifvet, är en sådan arkimedisk punkt, när det gäller att
undanrödja den återstod af mörka tiders barbari, som kallas krig, och
alla därmed i samband stående moraliska och materiella
missförhållanden i nutidens samhällen.
Detta ville Åkerberg säga. Och nu är det sagdt, visserligen ej
med hans egna ord, men troget efter hans ljusa sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
