Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - I Skyttetid. Höstepistel af K. P. Arnoldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilger dem åt. Om man berättade er at alla kattor i et stort land
samlat sig tusendtals på ett fält, och sedan de jamat så mycket de
orkat, hade de med raseri angripit hwarandra och lekt sins emellan
med tänder och klor, så at i denna träffningen på ena och andra sidan
nio eller tio tusend kattor blifvit liggande på platsen, hwilke med sin
stank smittat luften på hela tio milen derifrån; skulle ni icke säga: Det
war den wederstyggligaste fältslagtning man nånsin hört omtalas? Och
om wargarne gjorde på samma sätt, hwad skulle det icke blifva för et
tjutande och slagtande! och om de ene och de andre sade er, att de
sträfva efter äran skullen I sluta af sådant tal, at de sätta den samma
i det, at infinna sig på detta vackra samlingsstället, til at således
förstöra och utrota sit egit slägte: eller sedan I gjort det slutet, skullen
I icke le af alt hjerta öfver desse stackars bestars uppriktighet?»
Om den okände frågaren lefvat ytterligare nära hundra år, kunde
han ha läst svaret i Pelletan’s bok om kvinnan, däri den franske
akademikern på tal om kriget yttrar bl. a.:
»Mannen har alltid förgudat det såsom själfva inbegreppet af all
ära, och ännu i dag sätter han ett sabelhugg högre än ett mästervärk.
En galning uppställer tjugu tusen, hundra tusen andra galningar bredvid
hvarandra midt på en slätt; de hafva någonting ärorikt i handen, som
i ena ändan ser ut som ett hvässadt järn; därpå spelar musiken på ett
gifvet tecken en operaaria, och man går framåt i takt med armbågen
stödd mot sin grannes armbåge. Från motsatta sidan framrycker en
väpnad massa af ungefär samma antal och samma utrustning så när
som på färgen. Alla dessa människor gå mot hvarandra med nedböjdt
hufvud, och vet ni hvad de göra? Jo, de slå ihjäl hvarandra, och den
hop, som mördat mest eller mördat slugast, har rättighet att gå genom
en fristående port, som kallas triumfbåge, och anföraren får binamnet
hjälte.»
Nu säger man visserligen, att uppfinnarne af kanoten och
dragkärran gjort mera för mänskligheten än uppfinnarne af vår tids yppersta
krigsredskap, att det vi ha kvar af Grekland äro böcker och
marmorstatyer, att de som arbetat varit större än de som segrat.
Icke desto mindre lär det vara lika omöjligt att afskaffa kriget
som att låta bli att för ro skull skjuta på värnlösa djur.
Så mena alla de, som ha något att säga i staten och kyrkan, på
banken och i prässen. Och folket tror dem. Ty de känna historien
och de veta besked om både Bacchus och Diana och själfve fader
Mars, alla af gudomligt ursprung, men sedan fullständigt hemmastadda
på jorden.
Man dricker, håller tal och krigar nu som fordomr om också inte
just på samma barbariska vis. Man jagar, fästar och super utan syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
