Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - »Radikalismen» öfvervunnen. Af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»förkättrade» skvallrar vältaligt om att vår idealist af naturlig dragning
finner vägen till de världsliga auktoriteterna lika väl som till de
kyrkliga. Men apoteosen af fattigvårdens nådesmulor är ännu för litet för
prof. Norström. Han skyr ej att spetsa till sin lifsåskådning därhän,
att »fridsamheten kan nå sin skönaste blomma under gardesuniformen (!)
och ödmjukheten under biskopsskruden». Det är när man ser sådant
förkunnas i »vetenskapens» namn man rätt får klart för sig hur
klasssynpunkter korrumpera, och man formligt längtar efter en Tolstois
anarkistiska table-rase med de kulturens öfverflödiga vattenskott i
tankens värld, som blott stänga vägen för sund, enkel sanning.
Det faller utom planen för denna nödvändigtvis blott skizzerade
antikritik att gå in på kapitlet om den Ellen Key’ska s. k.
skönhets-religionen. Icke ens prof. N. söker påstå att denna specialitet är något
för radikalismens allmänna lifsåskådning utmärkande. Med styrka och
sanning häfdar han i dessa delar af sin bok, på det hela de mest
tilltalande, etikens försteg i djupare lifsvärde framför estetiken; vår tillvaro
motiveras af vårt verk, icke af vårt välbefinnande. Men förunderligt
är att iakttaga hur han nästan med hätskhet affärdar de sidor af lifvet,
som kunna skänka detsamma till pliktuppfyllelsen i arbetet också behag
och grace. Det ligger något af triumf i hans utbrott: »Ellen Keys
’formsköna lifsdaning’ får trångt om utrymme i nyttans trädgårdar och
på forskningens noga uppmätta rektangulära fält.»
Hvarför skulle det väl behöfva bli så? Är icke denna ifver för
lifvets estetiska förfining och konstsinnets väckande och förädling en
naturlig och berättigad återeröfring af marker, hvilka argt försummats
medan kapitalismen jäktat sina slafvar i allt vildare hetsjakt efter bröd
eller guld? Utilismens program, sådant t. ex. Strindberg tolkade det
på 1880-talet:
— Och vill det sköna i stoftet falla
Och sig med gagnet ödmjukt besvågra
Då får det lefva ännu en frist —
det är icke längre vårt. Tvärtom säga vi med sign. O. G.i »St. Dagblad»:
»Ut med konsten i lifvet, den skall omfatta allt och alla!» Och när
Ellen Key med sin utan all fråga våldsamt öfverdrifna esteticism dock
kraftigt bidragit i den riktningen, så har hon gjort ett godt verk, långt bättre
än när hr Norström tar sig höga miner om hvad som tydligen för
honom är en förseglad bok. Man beakte t. ex. hans befängda
undervärdering af Goethe; själfva Wirsén har i det stycket vida bättre
juge-ment än sin göteborgske medbroder i etiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
