Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Storstrejkstankens utveckling, af Karl Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
effektiv och gagnande, och skall denna strejk, om så kan ske,
omedelbart efter riksdagens beslut af partistyrelsen proklameras, eljes så
snart den ekonomiska och allmänpolitiska situationen medgifver
detsamma.» Denna resolution, som hade Axel Danielsson till
upphofs-man, kommenterades af Hj. Branting i »Soc.-Dem.» med bl. a.:
». . . Svenska arbetare, på Eder beror det huru pass det klarnar
i de nu härskandes hjärnor. Oör tydligt för öfverklassen att det här
är fara i dröjsmål. Organisera Er, förbereden 1896 års Folkriksdag
och gören Eder öfverallt förtrogna med den tanken, att hjälper inte
Folkriksdagens tryck, så finns det ett annat och yttersta medel,
storstrejken. Finnes blott 50,000 arbetare beredda att, som förkämpar
för hela underklassens sak, stanna arbetet i 14 dagar där kapitalet
har sina viktigaste intressen och just i den brådaste tiden för
detsamma att skörda sina gyllene vinster — redan ett sådant första
smakprof på att det är allvar i rösträttskrafvet skall göra många möra,
som nu agera öfvermodigt flinthårda».
Ordet socialist verkade då ännu mera skrämmande å de liberala
hararne, som ej alls kunde försona sig med den besvärliga tanken,
att behöfva gå ihop med sådant folk i gemensam handling. Det var
ej heller meningen hos arbetarepartiet, att fordra ett beslut af de
liberala röströttsmötena, ty man visste alltför väl att skulle något göras,
så låg ju beslutet i händerna på de, som skulle verkställa det. Men
begäret att erhålla stöd från så många håll som möjligt i en så
riskabel strid dref till en framställning om ett principuttalande för
storstrejken, som ej ens blef fattadt af 96 års Folkriksdag. Man sysslade
alltjemt med en utredning, som var förfuskad redan från början.
Men å arbetarehåll helsades kongressens beslut med glädje och
storstrejken blef nu frågan för dagen i föreningarne. Om det kan
trösta någon bland dem som tillhöra den s. k. tredje statsmakten,
så är det skäl framhålla att Typografiska Föreningen i Stockholm
— då ännu icke under socialistisk ledning — uttalade sig enhälligt
för storstrejk såsom lämpligaste påtryckningsmedlet för allmänna
rösträttens eröfring.
Under en storm af ovilja framlade den Boströmska regeringen
ett rösträttsförslag till riksdagen 1896. Detta var en alltför stark
utmaning mot de rösträttslösa skarorna och det manliga svar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
