Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Där Petter huserat, af Sven Linnborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut bland konung och råd och landets store, att Öringå bygds
vildmarker skulle tagas af ryssen — men här skulle bli annat utaf. Nu
skulle vildmarken kartläggas och delas ut i lotter till enhvar bonde i
Öringå bygd och staten.
Detta välsignade värf hade konung och riksdag och stora män
lämnat i landtmätarens händer.
Nu skulle konung och land och rike och riksdag få se på kartans
papper, att Öringå bygd fans till och hade arealer, fastän all mark nu
var utan värde.
Landtmätaren fick bo hos riksdagsmansänkan och han började
genast sitt värf med att dagligen i ensamhet ströfva vildmarkerna igenom.
Han hade med stor kostnad fått sin packning klöfjad den svåra
vägen genom sjumilaskogen. Han hade spirituösa af allehanda fina
slag, som han fraktat ända från Göteborg. Och han spenderade bort
allt på bygdens bönder, då han hade sammanträden i statens ärende.
Han fick upplysningar om alla rågångar, gamla märken och namn på
alla bärg och floar och sjöar och rinnande vatten, som drogo ner åt
hafvet.
Allt för kartvärkets skull, för statens och enhvar bondes eget bästa.
På vintern satt han och ritade sina kartor, for ut i vildmarken
och var ett trefligt sällskap åt bönderna hvart han kom. Och godt
betalade han för allt, han fick. Men till jul fick han till sig en
kartritare att hjälpa till, en yngre, finare herre från Göteborg, som såg
hygglig och beskedlig ut. Han hade en än större packning af än finare
spirituösa och spenderade mer och flödigare än landtmätaren själf. Han
lät bönderna dricka bränvin ur skopa och vin som blanka vattnet. Själf
var han mäst ute och jagade, var en hurtig kamrat åt enhvar, sköt älg
ibland, i förbjuden tid, skänkte bort kött och hud och behöll blott hornen
själf. Han strödde ut örringar af silfver åt hvar jänta han såg och han
blef deras bäste vän.
Han var född i England, kallades för Petter, ty hans namn kunde
icke bönderna läsa ut. Landtmätaren själf kallade honom ibland Dick
ibland Jack.
Då bönderna, med honom i ringen, blefvo druckne ibland, då
uppgjordes vilda affärer, men bara idéer, ungefär så, som det skulle kunna
vara, om jorden vore ett paradis och I9:de seklet ett tusenårarike
af frid.
Jack eller Dick, eller Petter, hade goda idéer. Han hatade ryssen.
Han ville hjälpa bönderna. Han ville räcka kungen sin ena hand och
säga: »här har du en trogen karl, kung, gbdt svenskt hjärta, då ryssen
kommer. Kung, vi slå oss i kompani, tjäna pängar och köpa krut —
det är salfva för ryssen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
