Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Där Petter huserat, af Sven Linnborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemma söp han i sorg och grämelse och därför att bränvin flöt
i strömmar från bolagets handelsbodar, som förre länsman satt opp i
hvar by. Men här började Hans ett nytt lif. Han fick ju så mycket
att sköta om, alla inspektors-göromålen, medan inspektören själf drack
och gjorde all slags galenskap. Han ref sönder, slet sönder, slog allt i
kras och betalade dubbelt, skjöt ner och skar ihjäl hästar och andra
djur, bådade upp bygdens ungdom att med timmerspakar som gevär
stånda i drabbning med hans timmerkarlar, som voro vilda sällar och
läto aldrig en hälg passera, utan att någon stackare slogs ihjäl och där
blodspåren sopades igen medan länsmannen söps full hos inspektören
och skjutsades dödfull hem i en likkista som ock inspektören själf åkte
i på långresor, då han låg raklång mellan björnhudar och sög bränvin
ur en diflaska.
Sin högsta ryktbarhet nådde han, då han for till julottan efter ett
älgpar, som han tämt, med hela sin familj placerad i en segelbåt på
medar och ett helt gross bjellror på selarne. Efter gudstjänstens slut
samlade han kyrkfolket i hög på kyrkbacken, höll ett grant tal, brände
fyrvärkeri och bjöd så hela socknen hem på graföl efter en hund, som
han hängt i grindportbågen till förbipasserandes beskådan.
Han förföll alltmer till vilda upptåg och galenskaper. Hans hustru
försvann ibland. I svartsjuka reste han då bygden kring och skrämde
sig till famntag af kvinfolk och hvart famntag betalade han med 50
kronor. Men en dag råkade han vilse. Ett kvinfolk, som stretade,
råkade ha sin gubbe hemma den dagen från skogen.
Inspektören fraktades den natten hem bunden till händer och fötter
och blåslagen.
Då blef han liggande.
Husbonden från sydsverge kom en dag för att inspektera.
— Hans hade ju Petter till husbonde!
Men Petter hade blifvit fet, fått svag syn och kände ej igen Hans.
Petter gjorde en kort affär.
Då han for, sade han »all right» till Hans, räckte honom en sedel
och sin ena hand med orden: »God bless you!»
Hans tände en cigarr med sedeln, såg argt efter Petter och
mumlade: »All right» sa han, den lede djäfvulen, som for — helvetes ohyra
skall gnaga din själs rot i evinnerliga tider, Petter!»
Petter hade lämnat två bref efter sig, ett till inspektören och ett
till Hans. Hvad som stod att läsa i brefvet till inspektören, det fick
ingen reda på, men Hans visade sitt bref.
Nu gick Hans ensam och allena på kontoret, sänkt i djupa tankar,
mumlande:
»Så är det då Hans, Hans från Öringå, som i dag är herre här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
