Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3
- Arbetarne och vivisektionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
periment på människor afskyvärda, utan få endast bedömas från det
»nyttigas» ståndpunkt. Genom några dussin försöksmänniskor kan
man säkerligen lära mera än genom det tiodubbla antalet djur.
*
Faran för arbetareklassen.
Dr F. Suter skrifver i Naunyn’s Arkiv (Leipzig 1897, Bd 39, sid.
925): »Det patologiska institutet i Basel mottager till allra största
delen sina lik från sjukhusen, och materialet härstammar hufvudsakligen,
från de lägre klasserna i staden Basel, hvilka särskildt bestå af
fabriksarbetare och handtverkare. I de siffror, som stå till mitt förfogande
är således ej hela befolkningen likmätigt upptagen, utan en del däraf
har företräde».
De fattiga och utblottade åtnjuta samma företräden, då det
gäller vetenskapliga försök på lefvande. Det år proletariatet, som uteslutande
får stå till tjänst med försöksmänniskor. De välbergade och rika komma
ej på sjukhus och kliniker. De hafva antingen en husläkare eller låta
de sig skötas som betalande privatpatienter af första eller andra klass
sjukhus, där de behandlas på det hänsynsfullaste och blifva
förskonade från experiment.
En annan af de faror, som uppstå genom vivisektionen, är den
mer och mer öfverhandtagande lusten hos läkare att bota medelst
operation. Det är ett faktum att man opererar alldeles för mycket,
hvilket bevisas af de talrika fall, då läkare förklarat en operation vara
det enda möjliga räddningsmedlet för en patient, som då han sedan
hänvändt sig till en annan läkare, blifvit befriad från sitt lidande utan
operation. Det är klart att följderna af detta fördärfliga tillstånd
återigen till största delen vältras på den fattiga befolkningen. En
förmögen person låter sig ej stympas innan han försökt bad-, luft-,
diet-och massagekurer eller konsulterat framstående läkare. Men den
medellöse måste nöja sig med den behandling, man behagar gifva honom
på sjukhuset. Följande uttalanden äro tydliga:
Dr Klein (vid en läkareförenings sammanträde d. 10 maj 1899 i
Munchen): »Det nu så offa förekommande radikal-opererandet vid
kvinnosjukdomar är ett fattigdomsbevis för denna läkekonst. Man
måste bygga sanatorier för de arbetande klasserna på det att äfven
deras sjukdomar måste kunna botas utan operation». (Deutsche Med.
Wochenschrift, Berlin 1899, sid. 210).
Dr H. Doerfler säger i ett föredrag öfver blodförgiftning och
amputation följande: »Vanligtvis får man efter några dagar se en
notis om att den sårade, i trots af amputationen, dött följande eller
nästföljande dag under svåra smärtor. Hvar gång tränger sig då den
frågan på mig, om ej återigen en sådan olycklig onödigt eller
åtminstone för tidigt fått ett ben eller en arm amputerad — och om det ej
är den medicinska .»konsten», som återigen kräft ett offer och ej den
olycka för hvilken patienten förut varit utsatt. Jag förkastar
amputation vid blodförgiftningar på det bestämdaste.» (Miinchener Med.
Wochenschrift 1901, sid. 671).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1902/0268.html
