Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Arbetarne och vivisektionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professor Hyrtl säger: Men till dessa hjärt- och känslolösa,
blodtörstiga experimentatorer sälla sig ännu långt farligare personer, som
på dussintals hundar instuderat omöjliga operationer i afsigt att, då
hundarna icke genast dött under deras händer, vid första tillfälle
utföra dem på eländiga, tuberkulösa och kräftsjuka människor. De
medicinska tidskrifterna hafva härom lämnat hårresande beskrifningar och
lärda sällskap hafva tillåtit berättelser om dylika illdåd föredragas,
utan att gifva uttryck åt någon harm öfver de i vår tid allt mer
öfver-handtagande kirurgiska aflifningarna.» (Hyrtl, Lärobok i människans
anatomi, 20:de upplagan, sid. 20).
Ej mindre farlig är vivisektionen därigenom, att den bringar
gamla, välpröfvade, enkla och oskadliga läkemedel i glömska, under
det mänskligheten öfversvämmas af ständigt nya kemiska medel, hvilka
ej mycket förhjälpa till hälsa, men väl frambringa konstlade sjukdomar.
Första steget till förbättring.
Det vore alltigenom felaktigt att endast motarbeta experimenten’
på människor under det man lämnade djurexperimentens gemenheter
oantastade. Äfven om vivisektionen kunde rättfärdigas, kan det
nuvarande obegränsade och planlösa tillståndet aldrig rättfärdigas. Bakom
orden »vetenskapens frihet» gömmer sig djurplågeriets mest gemena
godtycke. Det vivisekeras ej blott vid offentliga anstalter; hvarje
stympare och hvarje lärd grillfångare kan, om han behagar, arbeta med
lefvande material».
Ingen bekymrar sig om hvad vivisektorerna företaga med djuren,
huru många djur, som de förbruka, om de använda högre eller lägre
stående arter, om de bedöfva sina djur o. s. v. Ordet »vetenskap»
betäcker allt. Det är ej blott för att få svar på allvarliga vetenskapliga
spörsmål, som man experimenterar; äfven de oväsentligaste och mest
likgiltiga frågor kunna vara anledning därtill, ja, t. o. m. själfklara
saker och dårskaper. Gång på gång göras sådana experiment på
lefvande djur, som väl kunnat utföras på nyss dödade. Fakta, som blifvit
fullständigt utforskade läggas ej åsido, utan de experiment, som
demonstrerar dem, upprepas godtyckligt, äfven om de äro förbundna
med aldrig så stora kval. All enhetlig organisation i experimenten
fattas fullkomligt; samma experiment pågå t. ex. vid samma tidpunkt
å olika ställen. Och allt detta är i stadig utveckling.
Afj anförda fakta framgår att det för kulturländer är en
skamfläck att öfverlåta detta fasaväckande forskningssätt åt godtycke och
tillfällighet. Mycket skulle med ett slag försvinna, om djurförsöken ej
finge efter behag anordnas och utföras, utan vore underkastade
öfvervägande och pröfning af ett af erfarna fackmän bestående
undersök-ningskollegium. I medgifvandet skulle antalet djur och djurslaget noga
bestämmas och endast beviljas, när experimenten syntes viktiga och
deras ändamål ej på något annat sätt kunde uppnås. En
inspekterings-nämnd skulle öfvervaka att föreskrifterna iakttogos. Sanitetsrådet Dr
Rupprech har bevisat i Gottschalls Revue »Unsere Zeit» (1883) att 80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
