Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Kvinnornas världsförbund för fred, af Fanny Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sida — fru Marya Chéliga, författarinna, madame Camille Flammarion,
m. fl. Denna förening har visat sig mycket lifskraftig, enär densamma
lyckats såsom anhängare till sin idé vinna kvinnor i olika länder
öfver-stigande antalet fem millioner. Dessa skaror hafva till största del vunnits
genom skriftliga sympatiadresser, som vexlats mellan de resp. ländernas
kvinnor och franska kvinnor. Denna förening är således särskildt
framstående för den sammanslutning och samhörighetskänsla den genom sin
outtröttliga nitälskan vetat att åstadkomma till förmån för världsfreden.
Så anslöto sig våren 1898, på tillskyndan af Miss Peckover och
Miss Robinson, 20 engelska kvinnoföreningar genom att tillställa de
franska kvinnorna följande adress:
UPPROP
TILL INTERNATIONELL ENDRÄGT
FRÅN ENGLANDS KVINNOR TILL DE FRANSKA SYSTRARNA.
London, den 2 april 1898.
Franska kvinnor, mödrar och systrar!
Vi bedja Eder mottaga uttrycken af vår innerliga sympati för Eder och Edert land.
Vi hafva ofta undrat, hvad vi skulle kunna göra, för att befästa de band af fred
och vänskap, som redan sammanknyta det upplysta flertalet inom våra fädernesland.
Vi tillstå likvisst att det närvarande tillståndet inom Europa synes föga
gynsamt för en mellanfolklig sämja. Hvarje stat känner sig hotad genom den tilltagande
vapenrustningen hos grannen, och nästan mot sin vilja intagen af misstroendets och
makttäflans känslor, som kommer den att tillmäta småsaker en allt för stor betydelse.
Hur därmed än må förhålla sig, tro vi det vara viktigt att Frankrike och England,
så nära grannar och förenade genom många gemensamma intressen, lefva i fred och
samförstånd; sålunda varande ett exempel för det öfriga Europa, hvarigenom kanske en
dag de öfriga länderna skola förena sig till vänskapsförbund. Sedan lång tid tillbaka
önska vi att våra regeringar antaga ’ skiljedomssystemet, hvilket ensamt förmår gifva
en fredlig lösning åt alla slags meningsskiljaktigheter.
Hvarför skulle icke kvinnorna, i afvaktan på detta, och för att påskynda dess gång,
sluta ett förbund, genom hvilket de uppbjuda all sin förmåga, för att befästa de båda
nationernas fredliga förbindelser och aflägsna inflytelser af annat slag? Å vår sida vilja
vi använda allt vårt samhälleliga inflytande i denna riktning.
Det är orätt att kvinnorna i det förflutna öfverdrifvit kriget och krigarens lof.
De se nu att stridsäran är en ren chimär och förstörelsen man och man emellan en
kvarlefva och ett missbruk sedan forna tider, lika oförenligt med tron på en gudomlig
världsstyrelse och Kristi lära, som med den inom hela världen nyvaknade
samhörighetskänslan.
Det finnes ej en kvinna, hvilken i egenskap af moder eller lärarinna icke skulle
kunna arbeta på den stora nydaningen. Det behöfves blott att ingifva ungdomen, flickan
som gossen, människokärlek till främmande nationer och en djup afsky mot krigets veld
och grymhet.
Franska systrar! Vi bjuda Eder en vänskaplig hand. Gifven oss Eder, och tillåten
oss att emotse ett hjärtligt svar på dessa rader, hvilka, ehuru på ofullständigt vis, säga
Eder de känslor, som uppfylla våra hjärtan, på samma gång som vi uttala den
öfver-tygelsen, att ett förbund mellan våra båda land skall framkalla en välgörande verkan
inom ännu vidsträcktare kretsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
