Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Kvinnornas världsförbund för fred, af Fanny Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mrs Henry Richard, Pre’sidente des Associations Locales auxiliaires de la Société
de la Paix. Miss P. H. Peckover, Présidente de TAssociation Locale de la Paix å
Wis-bech; Vice-présidente des Associations Locales auxiliaires de la Société de la Paix;
Vice-présidente de 1’Union de la Paix Universelle; Vice-presidente de la Société Danoise de la
Paix; Vice-présidente de 1’Union Lombarde. Miss Ellen Robinson, Secrétaire des
Associations Locales de la Société de la Paix, 47, New Broad Street, Londres.
De franska kvinnornas svar till sina engelska systrar:
“Då vår förening är ett upprop till mänskligheten om undertryckande af hat mot
nationerna och om ett godt utsäde till folkens försonlighet, skynda vi att besvara Eder
skrifvelse, i det vi hjärtligt räcka Eder handen!
Vi veta genom dem som besökt Edert land att Englands folk sympatiserar med
Frankrikes. Detta goda förhållande har visat sig vid flera tillfällen. Låtom oss bara
komma ihåg den beredvillighet med hvilken staden London sände Paris lifsförmödenheter
strax efter belägringen! Erinrom oss också att i London finnas 60,000 franska arbetare,
som därstädes hafva sitt hem. England är den största kund i den franska marknaden.
År 1896 gjorde England uppköp i Frankrike för nära två milliarder francs, eller sextio
gånger mer än andra nationer.
Under kommunens sista dagar var det en välgörande engelskas, Mademoiselle
de Broén, välgörande verksamhet, som räddade ett af de fattigaste kvarteren i Paris.
För sin storartade hjälpsamhet och själfuppoffring mot dessa olyckliga, åt hvilka
hon alltsedan dess egnat sitt lif och offrat sin förmögenhet, fick hon tillnamnet “Bellevilles
moder*.
Är detta icke ett faktum, som till fullo bekräftar vår tro på möjligheten af ett
godt samförstånd mellan alla nationer i barmhertighetens namn ? Behofvet att lära förstå
och känna hvarandra ger anledning till sträfvan för allmän endrägt och kultur, hvilket
från Frankrikes och Englands sida bör lända andra folk till föredöme.
Man kan väl tänka, hvilken förskräcklig olycka ett krig mellan dessa makter skulle
medföra. Det skulle vara en omstörtning, som skulle fördröja framåtskridandet ett
århundrade.
Lyckligtvis finnes ej större orsaker till missämja dem emellan, än en skiljedom
kan slita.
Såsom budbärerskor af fred och vänskap mellan engelska och franska kvinnor
företaga vi oss ett försoningsarbete, som vi vilja utföra med all den hängifvenhet, som
denna heliga sak kräfver.* (Styrelsens namnteckningar:)
Princesse Wiszniewska, Présidente; Mme Camille Flammarion, et Mme Marya
Chéliga, Vice Présidentes: Mlle Pauline Dupont. Secrétaire générale; la baronne Cartier
de Saint-René, Secrétaire adjointe; Mlle Louise Hoepner, Secrétaire des Séances; Mlle
Hortense Bouét, Secrétaire des Séances, Adjointe; Mme de Marsy, Trésoriére; Mme
Clélie Porteu, Trésoriére adjointe; Mme Auguste Meulemans, Mlle Testa, Mme la
mar-quise Roux de Saint-Martin, Membres du Conseil.
På ett och ett halft år slötos 12 dylika förbund med 12 olika länder.
På hösten 1898 tillförde Lina Morgenstern, förbundets nitiska vicepresident
i Berlin, moderföreningen i Paris 80,000 anhängare från 194 olika tyska
kvinnoföreningar, hvilkas ordförande underskrifvit följande lilla kraftiga
sympatiadress, som på det hjärtligaste besvarats från franskt håll:
Franska kvinnor!
Vi räcka Eder handen till fredligt samarbete! Vi önska af hela vårt hjärta att
Tyskland och Frankrike, som äro så nära grannar, till ömsesidig båtnad må pläga vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
