Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Kvinnornas världsförbund för fred, af Fanny Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skrifvelse vändt sig till Nobelkommittén i Norge, hvaruti denna
styrelse i namn af fem millioner anhängare, spridda i olika land, föreslår
K. P. Arnoldson till erhållande af fredspriset detta år.
Styrelsen åberopar väsentligen två grunder för sitt förslag: den ena
af speciellt skandinavisk, den andra af internationell natur. Till K. P.
Arnoldson hade en inbjudan utfärdats med anhållan att få kalla honom
till hedersordförande vid banketten.
Ur Prinsessan Wiszniewskas tal återgifver jag följande:
“Det är med glädje jag tackar eder, mina herrar och damer, för
att ni velat hedra denna sammankomst med eder närvaro. Mottagen
detta uttryck för min tacksamhet å hela vårt förbunds vägnar, som
räknar mer än fem millioner medlemmar, fördelade inom Europa, Amerika
och Österlandet, hvilka ställa som sitt mål utbredandet af fred och endrägt
bland alla folk.
Fredsidén sprides på flera språk och genom tidningar i Frankrike,
England, norra och södra Amerika, Tyskland, Italien, Sverige, Norge,
Danmark och många andra land.
Pressen är mycket gynsamt stämd mot oss, och jag ber få begagna
tillfället att varmt betyga vår tacksamhet.
Men för bekämpandet af krigen och utrotandet af sekelgamla
fördomar, måste fredsverksamheten utveckla sig därhän, att den alldeles
särskildt omfattar uppfostran till fredskärlek.
Människorna tarfva upplysning. Denna skall omdana nationerna
och skapa en fredlig opinion. Utan stöd för en sådan småningom
uppträdande allmän mening blifva vi urståndsatta att fullfölja vårt mål.
Svårast är att öfvervinna den mänskliga dumheten, som nöjer sig med
att säga: “så länge det finnes människor, skall det finnas krig.“ Det
är denna förnedrande dumhet, som hejdar hvarje framsteg, all ädel
sträf-van. Härpå beror just framgången eller tillbakagåendet af vårt arbete.
Nationell fanatism föder hat mot andra nationer. Alla land och
folk måste solidariskt samverka, då det gäller att arbeta för det
gemensamma stora målet: mänsklighetens förädling. För detta höga mål måste
äfven de minsta nationerna finnas till med bibehållande af sin autonomi,
sitt eget språk och sin egen historia, på det hvarje människa må känna
sig fästad vid sitt närmaste fädernesland, jämte det hon lär sig frivilligt
se framåt mot den tid, då vi alla kunna enas i en stor sammanslutning,
alla folkens federation, ett gemensamt fosterland.
Men för tillfället behöfves ännu till upprätthållandet af
fäderneslandets frihet och oberoende en mycket väl organiserad här, d. v. s. man
måste rusta så länge grannarne rusta, såvida man icke vill blifva
öfver-fallen och beröfvad sin själfständiga tillvaro.
Vi kvinnor påbjuda icke afväpning. Vi känna oss ej mäktiga där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
