Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Kvinnornas världsförbund för fred, af Fanny Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, sedan diplomater och stormakter misslyckats härutinnan. Afväpning
måste betraktas som resultat, icke som medel för världsfred. Vårt
förbund har gått framåt genom långsamt, träget, flärdlöst arbete, utan annat
syfte än att göra väl. Detta är vår styrka, och vi utsträcka vår
verksamhet öfver hela jorden. Vi syssla föga med politiska och religiösa
spörsmål. Vi ha från hörjan vår håg främst riktad på förbrödring i världen.
Vi utföra ett stort omdaningsarbete, och vi ha redan fått se goda
frukter däraf. Våra förr som utopier betraktade idéer hafva efterhand af
diplomater vid Haagkonferensen i princip omfattats, ehuru många
intressefrågor i verkligheten ännu visat sig som olösliga. Vi må hoppas att en
dag randas, då skiljedom icke längre måste bero af maktspråk.
Fredsidéerna äro svårare att sprida nu än före Haagkonferensen,
som genom sitt åtminstone på ytan klena resultat, gifvit alla dem, som
tro att krig och hat äro införlifvade med människans natur, ett bedrägligt
sken af sanning. Vår tid kan icke bättre jämföras än med den som
följde på Krimkriget, sedan 1843 och 1852 års fredskongresser varit
gagnlösa.
I trots af alla motgångar har vårt världsförbund icke förtröttats
i sitt arbete, utan fördubblat sin vefksamhetsifver. Det åligger oss
kvinnor att ingifva männen bättre syn och högre tro på människan och
ändamålet med hennes lif här på jorden.
Förbundet har varit outtröttligt i att protestera mot krig, orättvisa
och grymhet. Det har lånat en hjälpande hand och ett tröstande ord
till de lidande och tändt hoppets fackla i hjärtan, som misströstade om
framtiden.
Må vi kvinnor räcka hvarandra handen öfver de mörka djup, som
åtskilja människor, och samla dem i förståelse och kärlek! Må vi arbeta
utan uppehåll. Och låtom oss hoppas, att Gud ser till vår goda vilja.
Någon annan lön eftersträfva vi icke, än att få se fredspalmen spira.
Vi fasthålla den tron att godhet och välvilja skola föra människorna
till målet: till fred, och det vare vår högsta plikt att i denna anda fostra
våra barn.
Kärlek, harmoni och fred äro himmelens döttrar, som skaldekonungen
Oscar II sagt, hvilken nyligen gästat vårt land.
Och så gälle det sista ordet hedersordföranden vid denna fest,
K. P. Arnoldåon, don framstående skandinaviske skriftställaren* som så
kraftigt bidragit till ett godt förhållande mellan Sverige och Norge, och
hvilken såmedels icke allenast gjort sitt fädernesland stora tjänster, utan
därigenom tjänat fredens heliga sak. Vi önska att hans föredöme måtte
följas af alla fredsvänner.
Jag höjer mitt glas för K. P. Arnoldson och för alla våra nitiska
anhängare och medhjälparinnor i Frankrike och i utlandet! Må vår ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
