Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - I grus och spillror, följden af hufvudstadens befästande, af En militär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då de förra lågo i grus och spillror, hade fienden stormat och
lyckats bemäktiga sig de viktiga positionerna.
Paralellerna (anfallsgrafvarna) nalkades nu Stockholm med
stormsteg. De fort, hvilka ännu stodo oraserade, förblefvo inneslutna äfven
från flanken och dömda att på ett passivt sätt vara åskådare till
fiendens framryckning.
Denna hade slutligen kommit Stockholm så nära, att granater
och granatkartescher kunde inkastas hvarhälst man önskade. Förut
hade man varit förskonad från projektilerna, om man undantager
trakten af Hornstull, hvilken liknade en ödemark.
Den första granaten, som slog ned vid Nationalmuseum, hade
väckt en oerhörd panik. Den kom oväntadt. Man hade i öfver en
månads tid från hustaken varit vittne till de hvita krevadmolnen, som
syntes söderut, och man hade nästan vänjt sig vid tanken, att själfva
staden skulle bli skonad.
Då kom granaten, en grof, spetsig järncylinder med konisk spets,
och tog allmänheten ur dess villfarelse.
Det var en klar höstmorgon. Solen strålade, och ett tunnt lager
af rimfrost täckte marken. Färjorna mellan Orefbron och Gustaf lll:s
staty rusade som vanligt fram på strömmen, och en skara
promenerande styrde kosan mot Kastellholmen, från hvilken man hade en,
som man trodde, ofarlig utsikt.
Ett hemskt hväsande hördes i luften. Man tyckte sig se en
ofantlig örn komma rusande och med frenetisk ilska kasta sig ned
mot sitt rof. Med ett doft ljud slog den mot taket af museet, och
sekunden därefter hördes en fruktansvärd knall. Liksom genom ett
trollslag sopades den västra delen af byggnaden ned. Stenar och
grus ramlade ned, bildande en sluttning. Gapande emot åskådarne
stodo ett par af salarne, blottande det som återstod af de dyrbara
konstskatter, som där varit förvarade.
Man stod häpen och kunde ej fatta hvad som skett. De
sårades jämmerrop gjorde dock slut på ovissheten, och man skyndade
att draga fram dem under nedfallna bjälkar och stenar.
Detta var endast förspelet tiil hvad som sedan skulle komma,
hufvudstadens raserande.
Med dyster energi hade man stridt. Man hoppades ej längre
på seger, men man ville ej gifva sig. Det ligger ej i det svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
