Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - I grus och spillror, följden af hufvudstadens befästande, af En militär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaplynnet att utan hårdnackadt motstånd gifva vika för en fiende.
Tvärtom, hatet växte, och frivilliga strömmade till i tusental. Man
såg gubbar, män och barn tåga genom staden, alltid i riktning
söderut. Deras beväpning var mångahanda, från mausergeväret till
revolvern, men alla voro besjälade af en gemensam tanke — att
försvara den sista försvarslinien, enceinten.
Militärer, arbetare, kontorister, sjömän, alla yrken voro
representerade.
Men allt hade varit förgäfves. Enceinten hade blifvit
genombruten vid Enskede, och nu väntade man hvarje stund, att fienden
skulle rycka in.
1 stora skaror drog folket mot norr. Att tänka på
upprätthållandet af ordningen var omöjligt.
På söder hördes enstaka gevärsskott. Ännu funnos några
af-delningar, hvilka fortsatte en sista förtviflad kamp.
Rasslande foro batterierna genom staden. Då man ej längre
kunde tänka på dess försvar, hade kommendanten beordrat dem att
ila mot Upsala för att sluta till den där stående fälthären.
Efter kanonerna kom infanteriet, eller rättare sagdt, återstoden af
det, som en gång varit infanteri. Med sönderrifna uniformer,
ned-svärtade af smuts och blod drogo soldaterna fram i slingrande kolonner,
ifriga att komma undan den hotande fångenskapen. Ännu fanns hopp.
1 teten för sitt regemente red öfverste Höök och vid hans sida
major Seger vid ingeniörtrupperna.
— Detta skulle således blifva slutet, suckade öfversten. — Oifve
Oud, att vi hinna undan i tid! Det vore en oersättlig förlust för
Sverige, om en hel arméfördelning för att icke tala om den här
församlade landstormen fölle i fiendens händer. Det är ett vansinne att
försöka försvara en sådan front med så litet folk.
— Häruti gifver jag herr öfversten rätt, instämde majoren. — Vi ha
haft för svaga försvarskrafter, och detta är anledningen till nederlaget.
Enligt försvarsplanen borde minst två arméfördelningar disponerats.
— Och vi endast få fyra i fält. Nej, herr major, mitt yttrande
syftade ej åt det hållet. Vi behöfva väl alla sex arméfördelningarne
på öppna fältet. Jag anser, att det hela varit en galenskap. En enda
arméfördelning här hade varit för svag och kunde ej göra kraftigare
motstånd, och skadan blef dubbel, ty det fanns således en mindre vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
