Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Om Esperantospråket. Ett medel för folkens förbrödring, med bild af L. Zamenhof, af P. Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaffa dem esperantiska korrespondensförbindelser med svenska
arbetare. Jag tillmötesgår härmed deras önskan i den säkra
förhoppningen, att de icke skola förgäfves klappa på sina svenska bröders
dörrar. Föreningens ordförande och stiftare är Karel Pelant, redaktör
för tidningen »Rovnost» (Jämlikhet), Brunn, Mähren.
Det ofvan sagda må vara tillräckligt för att ge en antydan om
den aktiva verksamhet, som utom Sverige utvecklas för det nya
språket. I vårt land har esperantorörelsen hittills gjort föga väsen af sig,
det är sant; men man skulle mycket misstaga sig, om man däraf
droge den slutsatsen, att den här saknade de betingelser och den
förståelse, tack vare hvilka den. i utlandet vunnit så anmärkningsvärda
framgångar, ty fastän de svenska esperantisternas propaganda varit
af allra blygsammaste slag, är Sverige ändock det land, som, näst
Ryssland och Frankrike, kan räkna det största antalet anhängare af
detta framtidens språk; men spridda som de äro, öfver hela landet
från Oellivare till Trelleborg utan något egentligt samband
sinsemellan, utveckla de en föga uppmärksammad, diskret propaganda, hvars
omfattning och resultat bäst spåras i en alltjämt stegrad efterfrågan
på esperantolitteratur. En kraftig hjälp har esperantospråket fått af
föreningen »Studenter och Arbetare» i Stockholm, som upptagit det
på programmet för sina språkkurser — en händelse, hvars betydelse
näppeligen torde kunna öfverskattas.
»Men», invänder den tviflande läsaren, »hvarför inte antaga ett
af de stora kulturspråken, som redan talas af millioner, till
gemensamt internationelt språk?» . . . Tillåt mig genast säga, att detta är
en utopi, mot hvars förvärkligande oöfverstigliga hinder resa sig.
Hvilket skulle väl detta språk vara? Engelskan? Tror väl någon att
de om sina minsta rättigheter så ytterst måna staterna, såsom t. ex.
Tyskland, Frankrike eller Ryssland, skulle gå in på en åtgärd, som
på samma gång den sårade nationalkänslan skulle gifva den gynnade
medtäflaren om världssuprematien en förkrossande öfvervikt på alla
områden? För att fullständigt inlära ett nationelt språk fordras vidare
ihärdiga studier, icke under veckor och månader, utan under år. Det
är alltför svårt, alltför långsamt och alltför dyrbart för
kroppsarbetaren. Med detta skulle vi dessutom få ett internationelt språk att
användas, icke af alla dem, som behöfva det, utan endast af en lyckligt
lottad intellektuel klick. Men hvad som är utmärkande för de flesta
af århundradets uppfinningar är deras förmåga att komma alla
människor till godo, att demokratisera lifvet. För samma ringa betalning
kommer ju den mindre välbärgade lika så hastigt fram på järnväg och
ångfartyg, som den rike, han får sina bref och telegram lika så fort,
som någon annan. Hvarför skulle han väl vara utestängd från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
