Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Om Esperantospråket. Ett medel för folkens förbrödring, med bild af L. Zamenhof, af P. Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Esperanto offentliggjordes 1887 under de mest ogynnsamma
yttre förhållanden. Volapiik tronade nämligen vid den tiden på
höjden af en förkrossande popularitet (det lär ha haft inemot en och en
half million anhängare). Under det att Volapiik mottagits med en i
historien sällsynt hänförelse, möttes Esperanto redan från början af
fördomsfull kritik och en misstro, som ännu mer ökades genom
Vola-piiks undergång och i hög grad hindrade dess utbredning. Trots
detta af fördomar och likgiltighet alstrade motstånd, trots
administrativt förtryck (språkets första tidskrift förbjöds af den ryska censuren)
och icke minst kroniska finansiella svårigheter, har esperantorörelsen
ändock under tyst men envis kamp vuxit, svällt ut och trängt igenom
till alla samhällsklasser och till alla civiliserade länder. Det har
läroböcker på 23 olika språk och speciella tidningsorgan i Ungern,
Frankrike, Belgien, Spanien, Bulgarien och Canada. I de internationella
tidskrifterna såväl som i en mängd facktidskrifter och tidningar har
Esperanto plats jemte de nationella språken. I Ryssland finnes knappt
någon stad af betydenhet, från Odessa, Petersburg och Arkangelsk
till Moskva, Irkutsk och Urga i Mongoliet, som icke innesluter större
eller mindre antal medlemmar af det ryska esperantoförbundet »Espero».
Den ojämförligt lifligaste och mest resultatrika verksamheten
utvecklas emellertid i Frankrike, hvarest propagandan ledes af en mängd
framstående vetenskapsmän och universitetslärare tillhörande det stora
franska esperantoförbundet »La Société pour la propagation de
l’Es-peranto». Ett stort antal kurser hafva under detta år hållits såväl vid
därvarande handelsskolor och universitet, som i själfva parisakademiens
lärosalar i Sorbonne. Detta är emellertid icke allt; franska
myndigheterna börja äfven intressera sig för Esperanto. Sålunda har
muni-cipalrådet i Reims under den gångna sommaren gratis upplåtit lokaler
för undervisningskurser i Esperanto och tilldelade den 27 sistl.
Augusti därvarande esperantoförening en gåfva af 50 francs såsom en
uppmuntran för dess gagnande verksamhet; och styrelsen för
departementet Marne beslöt vid sitt sammanträde den 21 sistl. Augusti att
till franska akademiens inspektör låta öfversända en framställan, att
Esperanto måtte få införas som frivilligt läroämne i skolorna. Efter
detta torde det icke väcka vidare förvåning att höra, att Dijon — en
stad på 40,000 invånare — för länge sedan genom sin styrelse
anslutit sig till det förutnämnda esperantoförbundet ... ett exempel,
som sedermera vunnit efterföljd på flera orter. 1 Österrike ledes
propagandan af föreningar i Wien, Budapest, Prag och Brunn. Den
sistnämnda, den äldsta af de fyra, är en ytterst verksam af endast
arbetare bestående förening. Från flera medlemmar af denna förening har
jag erhållit varmhjärtade skrifvelser, däri de enträget bedja mig söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
