Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - En historia om det som är starkare än döden, af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORIA o 0 o
OM DET SOM ÄR o o 0
STARKARE ÄN DÖDEN.
ed spårvägen till Porta S. Paolo, en kort promenad, och så
I står jag framför det, som är mitt varaktigaste minne af Rom:
den protestantiska kyrkogården. Jag drager i den
gammaldags stålsträngen med sitt trähandtag, och en gubbe med
silfverhvitt helskägg öppnar för mig.
Det första intrycket af denna de dödas boning är utomordentligt.
Den höga muren afstänger en alldeles från den yttre världen, fridlyser
rummet, gör det så stilla.
Alléerna af höga, mörkgröna cypresser ge ett intryck,, som ej kan
beskrifves, blott erfaras. Vår nordiska gran är för brutal — hon passar
den sorg, som är så våldsam, att den kvider högt. Men hon kan aldrig
ge den stämning af saknad, af ro och af hopp som cypressen — när
nämligen denna icke är en buske utan ett mäktigt träd.
Jag har aldrig sett någon kyrkogård med så mycket färg som
denna. Camelior resa sig här och där i nobel, stolt skönhet. De
väldigaste rosor i alla upptänkbara färg- och doftskiftningar bekläda stora
partier af muren och äro dessutom representerade på nästan hvarje graf.
“Minnet är en ros“. Men hvad som framför alt väcker den
blomster-älskande nordbons uppmärksamhet är den ofantliga mängden af azaléor
i alla kulörer, af hvilka ingen slår en i ögonen så som den höga gula
färg, som kommer en att tänka på den brinnande busken.
Mellan cypressernas mörka grönska och blomstrens färgrikedom
resa sig kolonnader af minnesvårdar — nästan h varenda en är af
marmor, många små konstverk i sitt slag. Än är det en byst, än ett kors,
än en sarkofag. Omväxlingen är så rik, emedan sorgen och saknaden
här tala så många tungomål.
De flesta grafvar gömma engelsmän.
Bäst jag gick där, öppnades porten för ett 50-tal män — vid första
ögonkastet såg man, att de voro af engelsk extraktion. De tågade direkt
upp mot muren, där stoftet eller rättare sagdt askan af den engelske
diktaren Shelley grafsatts. Som vi minnas, led Shelly i april 1812
skeppsbrott under en båtfärd från Livorno och drunknade. Liket uppkastades
på stranden, och den dödes skaldebroder Byron brände det på ett antikt
smyckadt bål samt sände askan till Rom, där bisättningen ägde rum.
En af deltagarne i det sällskap, som nu vallfärdade till skaldens
FOR LUCIFER °
BERÄTTAD ° o
AF SAXON. o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
