Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag i Grisslehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sparkstötting och välling och djärva dater. Och jag
ropade tvärs igenom väggen: — Är du skojig i dag?
— Jo, du! svarade han, och hans röst ljöd glad
och hemskt skön i hans faders öron. O, du heliga
ungdom! Sol över snö och gyllene morgonljus på
mina berg och tallar. Måtte vi få leva länge
tillsammans! Jag skall bana väg för dig — eller rättare
— vi skola rusa fram tillsammans. Men jag skall
lära mig av dig att bevara min ungdom! Den
hänger i än! Den är efterhängsen. Måtte den
fortfara med det! Jag är bara rädd för att i livets strider
tappa min sentimentalitet, min bondska och
småländska; jag är rädd för att bli affärsman — å,
jag skulle vilja göra mitt liv till ett ständigt
skänkande, till en fest för andra, men jag har ju inte råd.
Jag måste bli kall och vaken och läsa
markegångstaxan. Fy tusan! Ånej — människan förändrar sig
nog icke. Jag kommer nog att bevara mitt lätta
sinne, böja litet kanske på kraniet, och låta stormen
gå över.
Nu kom jag litet på sidan om. saken. Jag
klädde på mig, och medan jag klädde mig, studerade
jag min häst, som vältade sig i snön och stundom
satte i väg som en naturkraft i karriär — tills han
gick fram till förstudörren för att få bröd och socker.
Jag gick ned och gav honom det. Han ville följa
mig in i salongen, men man kan ju aldrig vara
säker — — —. Han stod kvar en stund och ruskade
på sin isländska man, gav mig en lång blick och
begav sig bort för att klia sig mot ett äppelträd,
som han utvalt till en station i livet. Sen försvann
han nedåt havskanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
