Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtsman Däfverts Stockholmsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han, ä dä så att du vill ha någe bättre än di andra
bonnbassarna, sa han, så vet du va som finns i
penteriet, sa han. Gå du å lägg dej, kock, för nu
ä dä ja som rumsterar i kabyssen å ja som svarar
för skuta!
Misstroget morrande drog sig kocken tillbaka.
Men i samma ögonblick såg han ett svagt ljussken
ur ett kajutfönster. Han smög sig dit. Gardinerna
voro fördragna. Han smög sig förbi dörren till
styrbordssidan, där han visste att en gardin var litet
trasig, och kikade in. På styrmans koj satt en vithårig,
svartögd gumma med en stor kroksnabel hängande
över den tandlösa munnen. Hon var brun och rynkig
i ansiktet.
Kockens ansikte ljusnade.
Jäkla gubbe, tänkte han. Så tassade han
tillbaka till skansen.
En halvtimme senare blev det folkvandring från
skansen till titthålet. I kajutan satt Däfvert och avåt
en kärleksmåltid med gumman. På bordet fanns både
smör och bröd, biffstek och fiskbollar. Och bredvid
kaffepannan tronade kaptenens rombutelj.
— Jäkla gubbe! viskades det. Sån en luver!
Jojo, sånt där växer en aldrig ifrån!
Plötsligt ställdes något innanför tittgluggen.
Gummans skarpa ögon hade upptäckt ugglorna i
mossen. Och så var det slut med
gratisföreställningen. Pojkarna funderade först, om de skulle ställa
till med något gyckel, men kocken avstyrde det.
Ty det kunde ju hända att det var någon släkting
till Däfvert och således också till kapten. Man fick
vara försiktig. Det var klokast att koja i lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
