Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtsman Däfverts Stockholmsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kocken hade just fått byxorna på sig och stod
på backen och skrubbade sig över en hink vatten,
då gubben Däfvert och hans gäst gingo i land.
Gubben var jämnt i hammarn och tog snedsteg och
gud vet om icke gumman också hade fått sig en
dragnagel på morgonkvisten. Men kärvänligt såg det
ut, ty han höll henne om halsen med vänster arm,
medan han gestikulerade och lade ut något med
högra handen. Så försvunno de bakom några
vedhögar.
Om en halvtimme var Däfvert hemma igen. Han
städade och fejade i kajutan, så den såg ut som
nyfernissad. Han diskade själv och försökte bjuda
kocken på snus.
— Hör nu, ni ä allt en gammal lurifax, ni
farbror! sade kocken.
— Vafför dä?
— Å, ja vet nog!
— Va vet du?
— Äsch, dä vet ni välan själv!
— Jasså, dä va du, din jäkel, som va å snokade
i går afse. Ja så’et nog, men ja brydde mej inte
om’et i början. För ja har väl rättighet å bju mi
egen köttsliga syster i kajutan, när d’ä ja som står
för skuta.
— Syster va dä ja! Håll i mej! Vafför gick
hon inte hem i går kväll då?
— För ho va trött, vet ja! För rexten angår dä
inte en sån där snorgärs som dej.
— Nä, dä kan ja då medge, förstås. Men inte
va hon vidare snarvacker, så mycke såg ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
