Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtsman Däfverts Stockholmsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Däfvert muttrade något olycksbådande och kocken
lommade ut.
Man var på hemvägen och gubben Däfvert hade
för sista gången i sitt liv sett Stockholms tornspiror
försvinna bakom bergen. Men han var livad och
tosades värre än förut i skansen, där han nu tagit
bäste mans koj i besittning.
Kan något hållas hemligt inom skeppsbord, när
kapten och styrman äro bröder och från samma
skeppslag som hela besättningen? För visso icke.
En kväll, när kaptenen bjudit in gubben på en
kask i kajutan, frågade han:
— Hör nu, farbror, vad var det för ett
fruntimmer farbror hade dragit med sig ombord häromdan?
— Jaså, kockjäveln har skvallrat, kan ja förstå!
— Jag säger inte, hur jag har fått reda på d.et,
och egentligen skulle jag vara förbannad på farbror,
men en ska inte lära gamla hundar sitta. Vad var
det för en käring?
— Jo, vill du veta’t, så va dä mi gamla fästemö
te sägandes, Brita Blomquist, som ja inte hade sett
på 33 år — eller kanske 35. Å dä skäms ja inte för.
Ho hade kafé på Fjällgatan när ho var ung å där
ble vi liksom komsamsa, å nu sökte ja opp’na.
— Hur fick ni tag i henne?
— Ja, dä var ett helsikes snärj må du tro, pojke!
Första dan vi var i stån så gick ja te Hornstull, för
där bodde ho sista gången ja såg’na. Huset fanns
kvar, men ingen visste någe om’na. Ja gick i alla
gårdar däromkring å frågte, men ingen faen visste
någe. Så där gick ja å frågte tri dar ifrån måron te
kväll, å te slut gick ja in på ett poliskontor å där sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
