Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken. Kykans förbättringar och märkvärdigheter under Lutherska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’595
så vanställd, att man svårligen kan, såvida man icke är
någorlunda hemmastadd i rundbågsstilen, inse, hvad detta
listverk månde vara, Ljusöppningarne fingo icke enligt
den ursprungliga anordningen karnisade omfattningar i
midten af murarna, de höllos tvärtom släta såsom
vanliga källargluggar och försågos med simpla jerngaller,
som ingalunda anstå en kathedral från medeltiden utan
fasthellre en modern fängelsebyggnad. Tvenne af
ljusöppningarna vanställdes med nästan raka betäckningar.
Den mellersta fönsteröppningen har genom missräkning
i fältens indelning blifvit 1 fot dragen åt söder. Denna
och de tvenne öfriga fönsteröppningarnas betäckningar
höllos utvändigt till sina listverk ganska ojemna och fingo
invändigt hvarken lika höjd eller rena bågslag. Den
yttre och inre gesimsen är både till profil och
anläggning ojemn. Takhvalfvet, som naturligtvis fordrat ren
hjelmform, har ett slags Arabisk hästskoform; dessutom
finnas derå åtskilliga bukigheter. Vi lia ofvanför anmärkt,
att forntidens byggmästare utmärkte sig med rena
sten-snitt, hvilka dock voro ganska skiljaktiga. Å rundelens
ombyggnad finnes ingen enda qvadersten ännu mindre
någon ornamentssten) som företer ett rent stensnitt.
Mejselhuggen äro tanklöst tagna till höger eller venster
upp- eller nedifrån samt tvärtom utan den ringaste
ur-skillning eller handlag. Ja, det hela röjer, att man icke
haft begrepp om eller färdighet i stenhuggarkonsten.
Liksom en handskrift visar, om pennan blifvit med
säkerhet förd, så ådagalägger en liten qvaderyta
stenhuggarens förmåga. Den nybyggda kyrkan i Landskrona,
hvarest N. Rosenblad var anställd vid fortifikationen,
röjer ett ganska rent stensnitt, ehuru i Fransysk smak;
det väcker alltså förundran, att han ej funnit, det
stenhuggningen å rundelen förråder idel klåperi.
Kortligen, denna ombyggnad är icke så felfri, som den
säkerligen blifvit, i händelse en sakkunnig och nitisk man
haft ledningen deraf. Man måste likväl fägna sig
deröfver, att på en tid, då medeltidens byggnadskonst icke
studerades och densamma ansågs mer såsom besynner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
