Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren: Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
som en eldsvåda. Det hade blifvit skumt, och
rundt omkring mig var allt tyst. Endast en
ensam lom hördes skrika svagt ur vassen på andra
sidan.
Då hörde jag steg bakom mig, och när jag
vände mig om, var det en fyrtioårs man, som
närmade sig, klifvande framåt genom de täta
porsbuskarne, som växte vid stranden. Det var
Johanson, en ensam karl, som bodde ett stycke pä
andra sidan det stora berget. Han hade varit
soldat, men tagit afsked, och lifnärde sig nu på sin
lilla åkerlapp och en del småsysslor, som han
ut-Tättade åt andra. Om höstarne förtjenade han
bäst, ty då låg han alltid i skogarne och sköt
fågel, som han sedan sålde i närmaste stad. Om han
sköt orren eller tjädern på sin egen jagtmark eller
på andras, frågade han icke så mycket efter och
ingen annan heller egentligen. Här var ofantligt
godt om vildt.
Nu stack ur hans rockficka upp ett andhufvud.
Han nickade åt mig och pekade leende på sitt byte.
— Godqväll 1
— Godqväll! Hvar har Johanson fått den
anden ifrån?
— Ah, jag har tagit den med händerna.
— Så-ål Det måtte inte varit lätt.
— Jomenl
Han skrattade illmarigt.
— Ja, det vill säga hon var vingskjuten förut!
Men den, som hade skjutit henne, hade nog inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
