Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren: Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte vi två gick dit upp. Vi två gick dä upp der.
Det var i September, grått och gult i skogen, och
tyst och stilla öfverallt. Jag mins aldrig jag sett
så litet fågel i skogen som fjol höst.
Vi kom till sist på eftermiddagen upp till
Daniel, och ni’ vi kom in vände han sig om,
alldeles röd i ansigtet. Emma satt vid fönstret med
hufvudet i händerna och vaggade fram och tillbaka
i stolen.
— Jaså — här kommer ni — era började
Daniel på. — Om ni tror att ni skall få mig till
att gifta mig med den här pigan, så tar ni mycket
fel. Det är naturligtvis rätt åt mig, tycker du,
Kalle, att gifta mig med en piga i stället för med
din dotter. Men det skall min själ bli lögn 1
Kalle försökte lugna honom, men det gick
inte.
— Nej, började han pä igen, skall jag vara
utstött ur byn, så skall det åtminstone vara med
besked I Hellre än att gifta mig med en piga,
gifter jag mig icke alls. Jag kan få pigor nog,
om jag vill. Men jag gifter mig inte, nej, jag
gifter mig inte med en piga, nej, så min själ om
jag det gör! 11
Med ens går han fram till ett skåp och ref
ut Emmas kläder och kastade dem i en hög på
golfvet.
— Tag dina förbannade trasor och gå! Jag
gitter inte se dig här mera. Gå, hör du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
