Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren: Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Och dermed så gick vi, och jag och Kalle
talade under vägen om att Kalle skulle taga Emma
tills allt blifvit uppgjordt. Vi trodde vi snart skulle
hinna upp henne, men vi sågo inte till henne, fast
vi gick temligen fort. Men på en gång stannade
Kalle och såg på mig. Och med detsamma kom
jag till att tänka pä detsamma som han. — Tänk
om hon har gjort sig något ondtl sa’ han. — Hon
såg så märkvärdig ut, sa’ jag. Vi försökte tänka
på någonting annat, men vi kom alltid att tänka
på detsamma. Till sist började vi ropa och poa,
men hon hördes inte till. Vi gick in i skogen
och sökte henne länge, men fann henne inte
Dagen derpå gick vi ut igen, som vi hade
kommit öfverens, och sökte och ropade. Vi hade
Kalles dräng med oss. Till sist kom vi hit ner
till den här lilla sjön också. Drängen, som gick
först, böjde sig vid stranden och såg på något,
som han tog upp och visade för oss. Det var ett
kläde, vått och smutsigt, för det regnade den dagen
och sjön gick hög. — Der ligger något till, sade
drängen, och tog upp en träsko, som låg i
vattenkanten. Då förstodo vi att hon hade gått i sjön.
Vi gingo längre bort, och der hittade Kalle
en träsko till vid en sten, och tätt bredvid fann
jag ett förkläde, och det kände jag igen.
Vi draggade der, men det hjälp inte, vi kunde
inte finna kroppen, för der lär vara så fullt af
gamla trädstammar på bottnen, och om någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
