Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: Vid lifvets gräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
FRUN (in-ställsamt):
Du misstar dig, Arvid. Ingenting kan vara
mig mera främmande än någon sådan beräkning.
Det en fix idé, som du legat och rufvat ut
under din sjukdom. Under de långa ensamma
nätterna, då du (sänker rösten och ser stort och strålande
på honom) — låg och längtade efter mig.
STÅLSKÖLD:
Djäfvul! Nå väl, en garde dal Eftersom vi
ännu en gång skola iterera en fas i den eviga
könskampen. — Har du varit offentligt prostituerad
sedan jag dref bort dig?
FRUN (stiger upp, mörkröd i ansiktet):
Akta dig, Arvid 1 Jag skulle kunna spotta
dig-i ansiktet.
STÅLSKÖLD:
Jag gissade således rätt. Och ändå har du ju
hela tiden haft ett anständigt underhåll från mig.
Det har således inte varit för nöds skull, utan af
ren perversitet.
FRUN
Vill du att jag skall gå, så säg ärligt ifrån.
Det är fegt att försöka jaga ut mig med
förolämpningar, Men det är dig så likt. Du har alltid
varit en feg stackare.
STÅLSKÖLD:
Ja, jag var feg, när jag släppte dig in i mitt lif.
Men det är ju en feghett som du borde vara mig
tacksam för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
