Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: Vid lifvets gräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
märker jag. Tankemekanismen börjar klicka. (Reser
sig plötsligt och ser henne skarpt in i ögonen.) Jag hai"
det. Det är mitt testamente du vill åt.
FRUN (förvirradt):
Jag försäkrar dig
STÅLSKÖLD-.
Ljug inte I (Sjunker tillbaka på chaslongen.) Kvinna,
kvinna, du är listigare än alla andra djur på
marken. Men ser du, ännu är jag inte värre däran,
än att jag kan genomskåda dig. Du har på något
sätt fatt reda på att jag testamenterat min
förmögenhet åt Vetenskapsakademien. Men du vill i
stället åt den I Och så skulle du stanna kvar hos
mig, pyssla om och smeka mig och hypnotisera
sjuklingen — och så, när jag ligger på dödsbädden
och bara tigger om din hand på min panna för
att dö lugnt, då skulle du tvinga mig att rifva
sönder testamentet och stället underteckna ett
nytt till din förmån 1
Men vet du då hvad det gäller för mig? Det
är mitt namn, det du släpat i smutsen, som jag
vill återupprätta. Jag vill visa världen, att jag inte
blott var den fege könsslafven, som kröp omkring
dina kjolar, utan att jag också var en intelligens,
med samhörighetskänsla med min tid. (Reser sig upp
häftigt.) Och detta vill du hindra mig att göra. Du
vidriga vampyr I Mitt blod, min hjerna har du
sugit ut, mitt lif har du sölat ner, men mitt
eftermäle skall du inte komma åt att förstöra I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
