Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falstaff, fakir: Sättet att sluta romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Redaktören var mycket betuttad. För att
suggestivt lugna hans nerver, drack den, som
skrifver dessa rader, ett glas mycket godt vin, och bad
med lugn stämma honom förtälja kollapsen.
Den betuttades kollaps var denna:
Den i Skanörs nya Veckosuck sedan tvä år
pågående följetongen hade börjat att så allvarsamt
uttråka prenumeranterna, att de mest uppriktiga
hotelser framburits till redaktören för så vidt icke
följetongen toge ett snabbt slut. Veckosuckaren
önskade nu att jag skulle hjelpa honom dermed.
Jag bad honom berätta mig på hvilken punkt
denna evighetsroman nu befunne sig.
— Jag har ännu icke hunnit till dess midt —
sade min gäst. Det ser ut som om den skulle
kunna räcka för två år till. O, jag dåre, som för
sjuttio kronor köpte det manuskript, som nu
hotar att ruinera mig och min lockiga makai Hör
bara hufvudpersonerna äro fjorton, och jag
saknar ännu siffror för att fixera bipersonernas
antal. Och vet I — alla personerna äro inflätade i
ännu fler intriger, och i hufvudintrigen utmynnar
alla dessa småintriger på ett mycket dunkelt sätt.
En af hufvudpersonerna anses vara man, men
är qvinna. Det är den ädle lord Finkeljock. Han
är, nej, han anses vara onkel till hjeltinnan, lady
Dickeldock, men hon tros af sin disyster vara en
förbytt sonson till den svagsinte baroneten
Steeple-chase. Denne baronet står under förmynderskap
af den hetlefrade parlamentsledamoten Tingeltack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
