Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falstaff, fakir: Sättet att sluta romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken sin ordning — ovetande för alla utom
för en ständigt på sitt yttersta liggande skogvak
tare — sjelf står under förmynderskap genom en
hemlig akt, utfärdad af en sedan urminnes tid
mystiskt försvunnen kronjurist Nickedock, hvilken
dock misstänkes ännu lefva, pä grund af då och
då insmugglade besynnerliga, anonyma, med
hjertblod skrifna lokalbrefkort. Allt detta skulle dock
icke göra det ringaste, om man icke hade
allvarsamma skäl att misstänka lady Dickeldocks älskare,
ett såsom fribytarekapten kostymeradt fruntimmer.
Härtill kommer den mångåriga arfstvisten om
slottet Opodeldoc. I åttionde kapitlet har
grönsaks-månglaren Thomson, såsom naturlig son till den i
armod aflidne markisen, obestridlig arfsrätt. I
nittionde kapitlet fins deremot intet tvifvel om att
kammarjungfrun Marys adoptivson genom sin
nästkusin kan göra anspråk på nästan allt hvad han
vill pä denna jord. Men i nittiofemte kapitlet
uppträda tre nya pretendenter, som med otaliga
vittnen och juridiskt giltiga dokument bevisa sig
vara, hvar och en, lord Pepperhoppers äldsta och
enda son. Odi sedan den outredda historien om
den förlorade diamantkastrullen — och den heliga
familjeringen af gediget aluminium och den
språkkunniga papegojan, som med sin osjäliga
stämma upprepar mördarens och offrets sista ord
— och den fintliga hunden, som med sitt af
Försynen framlockade hätska skall än påvisar den ene,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
