Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falstaff, fakir: Sättet att sluta romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
timmer, förklädd till fribytarekapten, slipade sin
änterbila skuggan af en tusenårig tamarind,
obekymrad om närvaron af kronjuristen Nickedock,
som sysslade med att skrifva ett anonymt bref med
sitt hjerteblod. De tre pretendenterna till slottet
Opodeldoc kastade krans skickliga kast, som
ironiskt beskrefvo bägar, gäckande hvarje
astronoms beräkningar. Men på den blomstersirade
talarestolen höjde Mannen med Röda Ögat en toast
för den gästfrie värden, den ädle lord Finkeljock,
hvilken blygsamt rustade sig att besvara det
hjertevarma talet, då — då — —
Skrän och skrik aflöste den nyss så idylliska
taflan —
Åtta med fullt utbildad rabies behäftade
hyenor, som brutit sig lösa från ett menageri,
instörtade den park, der friden nyss haft sitt
enkla hemvist.
Med grymma bett sargade de den glada festens
deltagare — sträckte derpå derifrån — vidare ut
på landsbygden — vidare — vidare — skrik —
skrän — fasa.
— Jag har vattuskräck! utropade den ädle
lord Finkeljock, i stället för det vackra tal han just
tänkte hålla.
Med dessa ord bet han Mannen med Röda
Ögat, som stått skyddad för de vilda bestierna på
sin blomsterzirade tribun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
