Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falstaff, fakir: Sättet att sluta romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Min trogne hund visade trenne hotande
tandrader vid denna onödiga sanning.
— Skrif 1 fortsatte jag. — Så här:
NITTIOÅTTONDE KAPITLET.-
Den glada festen.
En glödande middagssol kastade sina strålar
öfver lord Pepperhoppers uråldriga familjesäte, slöt
tet Opodeldoc, som för tillfället var festligt
smyckadt med vimplar, på grund af den lysande fest
den ädle lord Finkeljock gaf för alla sina vänner,
och äfven sina fiender, emedan dagen var så vacker.
Man såg på den prålande gräsmattan de mest
pittoreska grupper hvita lawntenniskostymer
promenera eller sitta under de susande
blodbo-karne, medan en idog tjenareskara iskänkte
svalkande viner ur massiva silfverhorn.
Midt på gräsplatsen satt den tjusande lady
Dickeldock och tvinnade sina silkeslockar, i ljuf
förvirring lyssnande till hvad den belefvade
nästkusinen till kammarjungfrun Marys adoptivson
tasslade i hennes lilla rosenöra. Den hetlefrade
parlamentsledamoten Tingeltack spelade guitarr för
grönsaksmånglaren Thomson, ett stycke från den
svagsinte baroneten Steeplechase, som med ett
drömmande leende betraktade en under en väldig
ek på sitt yttersta liggande skogvaktare. Ett frun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
