Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
47
ej att få ensam utnämna skollärare, utan erhöll sedermera en
allwarlig tillsägelse från regeringen att ej obtrudera staden
någon skollärare mot magistratens wilja, utan introducera den
föreslagne, om han i examen befanns skicklig till tjenstens
bestridande. Då han engång protesterat mot generalguwernörens
åtgärd, måste han sedan ödmjukt ursäkta sig, erkännande sig
wara alltför ringa att corrigera hans excell:s actioner, som
war hans ”öfwermand,” hwilket ett barn kunde begripa o. s. w.
Mellan W. och Canutus Hahn, som sedan blef hans
efterträdare, uppstod 1663 något missförstånd wid en examen i
Lunds gymnasium, der H. då tjenstgjorde som professor. Ett
rykte att denne befunnits ”uti sin information att hafwa irrat
och derföre blifwit af biskopen temligen tilltalt och corrigerad,”
föranlät generalguwernören Gustaf Otto Stenbock att begära
upplysning om saken. Biskopen swarade att han wid
ifrågawarande examen ”for ungdomens skyldh, at den dess mere kunde
informeres oc Hahns egen skyldh, at give hannem anledningh
til at udlade sin Erudition oc beviise for alle sigh capabel at
være til den bestilling, som hannem er betroet, af en goodh
intention, exercerede hannem med ohjectionibus oc instantiis,
hvortil hand viste vel at svare oc sin læssningh imod andre
philosophorum deris meening berömmeligen at forsvare,” så
att alla genom denna examen fattat högre tankar, än de förut
haft, om Hahns douglighet, och biskopen sjelf haft all
anledning till belåtenhet med hans tjenstgöring; deremot hade biskopen
funnit sig personligen förolämpad deraf att Hahn, ”der hand
maa ske af mine stercke objectionibus oc mange instantiis var
blefven utaalmodigh, da begegnede mig med saadant et syvar,
som aldrigh tilforn af nogen mig er vederfaret, nemligen handh
vernaculä lingus, der vi talede latine, noget haanligen svarede
migh Ja, Ja, Ja, Ja, saasom mand pleyer det svare naar mand
nogens paamindelse eller tale lidet eller intet achter.” Fråga
war om ny examens anställande i generalguwernörens
närwaro, men det blef ej af, sedan biskopen dels föreställt denne,
huru föga det wore enligt med hans höga stånd att öfwerwara
examen, dels förklarat sig ej wilja consentera att ny examen
hölls, honom sjelf ”till störste despect och hans möndigheds
forkleiningh.” År 1669 fann den myndige prelaten sig föran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
