Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
86
i christendomen; om man wille efterlefwa detta, menade Sture
att bland hundrade endast en skulle befinnas kunna sin
barnalärdom. 1686 gjorde biskopen både muntligen och skriftligen
hos generalguvernören hemställan om den gamla
tiggareordningens återupptagande eller införandet af en ny, och 9/3 1685
skrefs till presterskapet att lösa personer, som till en socken
ankommit, skulle anmälas hos landshöfdingen eller
befallningsmannen, famt att förhörandet af tiggare, såsom mycket nyttigt,
ej borde underlåtas, ”på det de, som åtnjuta medlidande Guds
barns allmosa, den icke så illa skulle missbruka och uti en
Atheismo deras tid framdraga och derigenom få tillfälle till
alla elacka och onda gerningar, landet och nådige öfwerheten
till skada och förtret, som förledne tiders exempla nogfamt
utwisa.”
Det hände stundom under uniformitetens första år atr man,
under förebärande af likheten i kyrkoseder med öfra Swerige,
wille undandraga presterna wissa inkomster, såsom
helgonskylden och offren, men presterskapet erhöll flera gånger
generalguvernörens, kongliga kommissariers och konungens bekräftelse
på alla sina gamla rättigheter, men måste också hålla tillgodo
med förmaningar att med synnerlig prudence umgå med sina
åhörare i afseende på inkomsterna. Då ”dukpenningars”
erläggande wid kommunioner afskaffades, upplyste biskopen att
de wäl icke här i stiftet warit bruklige, men att man likwäl
gerna önskade få upptaga bönedagskollekter i stället, hwilket
afslogs. Många prester klagade högeligen öfwer sina ringa
inkomster, men underligt är att biskopen måste allwarsamt
påminna prostarne om inlämnandet af begärda uppgifter på de
fattigaste prester och de minsta pastorater, hwilka skulle med
skattelindring subleveras; han förmodade att prostarne ej
missunnade de fattige denna förmån. Måhända klagades icke
alltid mest af de mest behöfwande. Biskop Hahn klagade sjelf
1682 att han i tre år suttit i stor angustia och ingen märkelig
understöd fått; dock uppbar han inkomsterna af Runneby
pastorat, såsom man ser af ett bref till en prest der, och hade
desjutom gården Påtorp i nämnde pastorat 13/4 mantal i
förläning. Han skref 12/11 1684 till H. Wachtmeister, guvernören
i Blekinge, att, om han ej kunde nå bättre privilegium, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
