Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 45. Christianus Papke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
95
men försöket aflopp utan påföljd 69). Att P. som underwisare
haft ett mycket stort förtroende synes bland annat deraf, att
det om en mängd skånska pastorer är antecknadt, att de under
sin studenttid haft honom ”för privataum præceptorem.”
Sedan han blifwit domprost afstannade ej hans wetenskapliga
werksamhet, ehuru han med mycket allwar egnade sig åt
prestämbetet. Hans aftonsångspredikningar i Lunds domkyrka
åhördes flitigt af stadens invwånare. De ministeriella göromålen
woro till större delen anförtrodda åt en vice pastor. Den
allmänna kallelse som P. erhöll wid det första biskopswal, hwari
hela Lunds stifts presterskap deltagit, war utan twifwel ett
uttryck af allmän aktning och allmänt förtroende, hwilka han
också oförändrade bibehöll såsom biskop.
Ehuru P. såsom en son af sin tid och till följe af
förhandenwarande förhållanden måste i förwaltningen af sitt
biskopsämbete följa wäsendtligen samma grundsatser som
företrädaren, så kan man likwäl ej undgå att finna en icke obetydlig
olikhet. Man märker att en man med en ädlare personlighet,
med djupare religiositet och med större energi och
sjelfständighet trädt i spetsen för stiftsstyrelsen. I många åtgärder
uppenbarar sig en mera evangelisk och fridstiftande anda.
Uniformitetens befordrande war ännu en sak af betydlig wigt,
och underlåtenhet i detta hänseende kunde, såsom det heter i en
af P:s skrifwelser till stiftets prester, ådraga dem K. M:s högsta
onåd. Han försummade icke att uppmana dem, att i detta fall
fullgöra hwad dem blifwit ålagdt och de lofwat, men ställer
wanligen främst förmaningen ”att så sig i sitt kall och i sitt
lefwerne anställa, som det heliga ämbete, hwilket de föra, kan
anständigt wara.” Prosten Arenchil i Kjellstorp tyckes i en
skrifwelse till biskop Steuchius wilja antyda, att P. icke warit
nog angelägen om uniformiteten. Då pastor i N. Rörum
förfrågade sig huru han borde förhålla sig med äldre personer,
som läste danska katechesen, swarades att det öfwerlämnades
åt hans egen prudence; han borde taga sig till wara, att
icke de enfaldige turberades, och befordra allas underwisning
i salighetens kunskap; de unge borde allwarligt tillhållas att
609) Se Christian Papkes biographi i Biogr. Ler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
