Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 45. Christianus Papke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96
lära swenska katechesen o. s. w. De stränga kyrkostraffen, som
starkt påminte om katholsk botgöring, förekommo mera sällan;
någongång ådömdes kyrkoplikt i twänne eller trenne kyrkor.
Prester, som woro i oenighet med sina åhörare, förmanades
ofta allwarligt att afstå från trätor och wara fridsamma. Så
fick t. ex. prosten Nissenius i W. Ljungby, som twistade med
lagman Coyet, ”det wälmente råd att wara benägen till
christelig enighet och sämja samt såsom en gammal, sjuklig man
heldre lefwa i frid och enighet än i strid och oenighet, som
oroar sinnet och intet gagnar;” och en prest i Oderljunga
förmanades att ”heldre med ett godt och en prestman wäl
anstående lefwerne söka att winna sina åhörares affection än
genom widlyftiga processer och trätor, hwarigenom han torde
förspilla sin wälfärd, så att han aldrig mera kunde eluctera.”
Någongång bewiljades ansökningar, att få begå nattwarden
hos en annan prest än ordinarie kyrkoherden, då det war att
befara det denne ej engång i skriftstolen skulle kunna styra sin
kitslighet; i annat fall tilläts det icke, utan den oskäligt
klagande warnades för otillbörlig owänskap mot sin själasörjare.
Om näågongång ett förhållande af mera enskild art widröres i
P:s skrifwelser sker det med hjertlighet, t. ex. då han 1690 16/6
förklarar sitt deltagande i generalguvernören v. Aschebergs
sorg öfwer förlusten af sin hustru och önskar ”att den gode
Guden, som sina kära barn med sitt faderliga kors hemsöker
och efter nådigt behag igen tröstar och hugnar, wille med sin
heliga Andas kraftiga tröst Eders Exc. i denna stora sorg styrka
och uppehålla” m. m.
Oaktadt i P:s skrifsätt och åtgärder mildheten ofta
framlyser, sker detta ingalunda på sjelfständighetens och allwarets
bekostnad. Äfwen inför konungen förde han intet krypande
språk. Då han blifwit utnämnd till biskop, skref han 24/12
1688: ”Ed. K. M. hembär jag en allerunderdånigste
tacksägelse för den stora nåd, som E. K. M. mig har ertett med
Dess allernådigste vocation till det vacante biskopsämbetet här
uti stiftet, och såsom jag härutinnan billigt anser Guds
mäktiga hand och wisa råd samt E. K. M:s allernådigste behag,
som mot all min tanka och förmodan sådant mig anförtrott,
så förpliktar sådan kongl. nåd än widare för alla mina lifs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
