Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
99
klockarelönerna anwändas för det ändamål, hwartill de blifwit
anslagna. Äfwen mindre förseelser i lefwernet, hwilka förut
lätt öfwerskyldes af en smula nit för uniformiteten, ådrogo
prester allwarlig warning och böter 70).
Öfwertro och widskepelse i mångahanda former war den
tiden wanlig ej blott bland allmogen, utan ock bland
presterskapet. År 1682, då en komet wisade sig, erhöll biskop Hahn
från dåwarande lektorn, fedan biskopen, i Wexjö O. Cavallius
och flera perfoner bref med underrättelser om en sällsam komet,
på hwilken med stora bokstäfwer stod att läsa: rätt nu är
änden. Biskop Papke erhöll anmälan än huru mwälborne herr
Per Winstrup på Södertou i Lyby socken sett ”i månen några
tecken således: en pich, pistoll oc it värja; imot värjan skola
piftolen och pichen wändt sig och pistolen och pichen skola wijgat
för värjan och värjan blef ju större och större;” än om ett
spökeri i Färlöfs prestgård, hwilket sedan befanns wara
tillställdt af en piga, hwilken under sin spökrol bortsnattade
åtskilligt; än huru klockan i Jemshögs kyrktorn rört sig af sig
sjelf; det sistnämnda fann biskopen wara en rätt eftertänkelig
casus, så wida man nemligen säkert wisste att ingen person
warit i tornet, då det skedde. Wid sina visitationer fann
biskopen huru widskepelse bedrefs i Torekow med ett beläte, i
Hjernarp och Quidinge med ihåliga träd, som man kröp
igenom, o. s. w. Stadskomministern i Helsingborg Hans
Jakobsson anmälde att en femtonårig piga, som falskeligen swurit
sig fri för misstanka om snatteri, blifwit besatt af den onde
anden och sjelf omtalat huruledes, sedan hon aflagt den nämnda
eden, en liten kullot gosse kommit till henne i brygghuset och
sagt att hon ej mera finge tänka på Gud, hans Son eller
hans ord. Då komministern, ”på hennes sällsamma löje och
berättning om en liten wacker uppwaktare med en röd peruk,
som alltid stod när henne wid sängen,” förmanade henne att
tänka på den rätte själens brudgumme, hade hon blifwit ”af
en skälfwa ansatt och ställt sig an som en den der hafwer
fallande sot att dragas med,” hwilket alltid hände då Guds namn
nämndes; stundom utwidgade hon ögonen till en owanlig stor-
70) Se Kyrkoherden i Knästorp Jöns Rhydii biographi.
7*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
