Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 46. Matthias Steuchius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112
borda; dock emedan slikt Contract sträfwar emot Cons:i förslag
att conservera prästehusen, hwilkas tutel Consistorio åligger,
så kan han ejheller prætendera det efter hans död och der hon
skulle blifwa enkia, af successore i kallet att bibehållas, såsom
han i sådan betänkelig gärning Consistorii rådh annorledes
uttydt och gått förbi prästehusen. Dock lämnas honom ännu
widare sig betänkia.” I conceptbrefwet till Swanholm heter
det uttryckligen att han ”icke genom sina meriter, utan fast
mera i annat anseende af Consistorio blifwit till befordran
rekommenderad.” På förnyad hemställan angående giftermålet
erhölls följande swar: ”Consistorium önskar honom lycka till
sitt giftermål, doch såsom han wet sig till husets conservation
i Gladsax synnerligen wara recommenderad och dess merita
fast ringa till så förmöget pastorat, ty måste han ej förtyckia
der Consistorium framdeles skulle transportera honom till
något sämbre.” 1699 beslöts wid prestmöte att hwarje pastor
skulle gifwa företrädarens enka 10 procent af pastoratets
inkomst samt, om hon dog och efterlämnade omyndige barn, ”draga
försorg om dessas upptuktelse och föda, till dess de komme till
någon ålder och fasta, att de sjelfwe kunde förtjena sitt bröd;”
K. M. bestämde den nämnda afgiften till 5 procent, beräknade
efter pastoraltaran. Pastorerna måste inför konsistorium
redogöra för åtagna förmynderskap för företrädarnes barn.
Wid prestmötena meddelade biskop S. noggranna och
allwarsamma stadganden och förmaningar angående presterskapets
förhållande i ämbetsförwaltningen och lefwernet. 1701
förmanades till nykterhet, isynnerhet bränwins undwikande, och
stadgades att studenter, som sig med lägersmål försett, skulle
icke till ofkicium sacrum admitteras, om de ej aflagt prof på
en synnerlig förbättring. 1702 heter det: ”ehuru man har att
berömma somlige af presterskapet för deras skicklige lefwerne,
likwäl såsom man förnimmer det någre genom bränwin
förderfwa sin egen helsa, så förehåller man dem att de sig bättra;”
äfwen förbjödos presterna att, som ofta för girighets skull skett,
wägra att begrafwa lik utan likpredikan, äfwensom att neka
wigsel, då ej högtidlig trolofning förutgått. 1713 warnades
för swordom och slemt snack, dryckenskap m. m.; presthustrurna
skulle afhållas från öfwerflöd i mat, dryck och kläder; presterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
