Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
133
sådant uppdrag. Ifrandet för rena seder bland presterskapet,
så wäl som bland allmogen, war onekligen af behofwet
påkalladt; men L:i ifrande synes hafwa haft ringa eftertryck. Under
hela år kunde en kyrkoherde beswära sig öfwer sin
komministers lastbara lefnad och ohöfliga uppförande, utan att någon
allwarligare åtgärd widtogs än att pastor förmanades till
öfwerseende och komministern till ”att rödja det af wägen, som
någon olust och missförstånd kunde förorsaka.” Mellan en pastor
och hans komminister kunde under hela år ett oupphörligt gräl
fortgå under bådas förargelsewäckande lefnad, utan att de
skildes åt eller någon annan kraftig anstalt gjordes för att hämma
sådant oskick. Den gamla oseden att prester höllo öl- och
brännwinsförsäljning wid kyrkorna hade ej ännu hunnit utrotas;
wid 1720 års prestmöte warnades deremot. Det hände ock
icke sällan att prester endast mot dryg betalning antogo
brottslingar till absolution och nekade flyttningsbewis åt fattige,
som ej kunde betala. 1716 anmälde hofrätten att
delinquenter från Skåne och Blekinge wanligen woro platt okunnige i
christendomen; konsistorium försäkrade om sitt eget och
presterskapets nit, samt påstod orsaken till okunnigheten wara att
söka i personernas egen nachlässighet, skjutsningar, som hindrat
förhörens biwistande, o. s. w. Under riksdagen 1727 skref
biskop Rudéen i Linköping å Cleri comitialis wägnar, att
presterskapet war i widrigt omdöme för wårdslöshet i
ämbetsförwaltningen och att äfwen skugga kastades på konsistorierna,
såsom icke nog waksamma och nitälskande för god ordning inom
församlingen. Lunds konsistorium försäkrade i swaret härpå
att det hade gjort allt för sedlig tukt bland presterskapet och
fliteligen förmanat det till ämbetsnit, men beklagade blott att
presterskapet ej erhöll tillräcklig handräckning af
kronobetjeningen. Med anledning af det allmänna ryktet att befordran
sällan kunde winnas utan genom penningar, föreslogs wid
prestmöte s. å. att hwar och en, som sökte befordran, borde
inför konsistorium med ed förbinda sig att ej anwända olofliga
medel för att winna hwad som söktes; motionen wann
sympathier wid synoden, men biskopen ”höll denna begäran
mycket betänkelig för Kongl. Cantzliets skull” och ansåg den hafwa
”åtskillige swåre consequenser om dem, som sådant skola såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
