Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 48. Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
149
”så länge uppsåtet wore riktigt och ingen köttslig begärelse
derwid.” Af de ransakningar, som höllos angående denne Brock
inför Malmö rådhusrätt, synes det som hade äfwen
Muhrbeck och Ubechel förhållit sig mindre försigtigt med afseende på
honom, och han förmente sig hafwa wunnit deras innersta
förtroende och fått mycket medhåll i sina åsigter om de kyrkliga
inrättningarnas och ceremoniernas felaktighet. Hos somliga,
som warit i beröring med Dippel, wisade sig dels en
separatistisk riktning, dels åsigter af så wäl rationalistisk som mystisk
art. En blind jungfru i Christianstad wid namn Anna Katrina
Cortmejer, troligen dotter af den pag. 128 omnämnde köpmannen
Cortmeyer och boende i samma hus, der Dippel under sitt
wistande i Christianstad hade bott, afhöll sig flera år från
nattwardens begående; den ofwannämnde wedfogden wid
Andrarum, som war tysk och hette Olle Norman, äfwensom Sten
Coyets dräng Bengt Swanberg, wisade likgiltighet för den
allmänna gudstjensten och nattwarden; sammaledes en grefwe
Frölich, som bodde i Frenninge pastorat. Denne studerade
Dippels Christianus Democritus och kallade dem, som hyllade
kyrkans lära, för bibeldyrkare. Han yrkade med anledning af
Christi ord: ”Fadren är större än jag,” att Christus, ehuru af
samma ewiga och gudomliga wäsen som Fadren, dock
dependerade af sitt ursprung; widare påstod han att, enär satan icke
kunde wara mäktigare än Gud, måste allt engång återställas
till sin ursprungliga renhet och sjelfwa de onda andarna af
helweteselden renas; han yrkade ock att Christus tagit äfwen
arfsynden på sig och i sin död dödat densamma. Han
klandrade skarpt att presterna utgjorde ett werldsligt stånd och hade
bestämda löner, påstod att religionsutöfningen borde wara fri,
att ingen owärdig medlem borde tålas i församlingen, att kyrkorna
borde wara skolor, der ingen wore utesluten från rättigheten
att tala och presten icke stod som en infallibel påfwe, förnekade
werldsliga öfwerhetens rätt att befatta sig med något till
gudstjensten hörande o. s. w. Man finner ock att han sysselsatte
sig med allehanda spekulationer angående Lucifers fall och att
han en tid ansett månggifte wara tillåtligt, hwilken åsigt han
likwäl sedan frångått. I hans skrifwelser röjer sig både
christlig insigt och wälmening. Flera af dessa separatister woro ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
