Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
163
— Lars, f. 1751, d. 1826, grefwe, excellens, utrikesminister
och Lunds universitets kansler. — Adolf, f. 1753, d. 1825;
bergsråd.
Genom en mängd disputationer, af hwilka sju utgöra en
hebreisk biblisk grammatik, hwilken länge allmänt begagnades,
wann E. anseende som en utmärkt kännare af hebreiska och
chaldeiska språken. I syriska, arabiska, samaritanska, koptiska,
ethiopiska, persiska och turkiska war han också mer och mindre
bewandrad. Theologisk lärdom efter sin tids begrepp
ådagalade han ock genom många disputationer, bland hwilka flera
behandla de mest kuriösa materier, t. ex. de loquela serpentis
paradisiaci, de metamorphosi Nebuchadnezaris, de Mose
per errorem cornuto, de altercatione Archangeli Michaelis
et Diaboli de corpore Mosis, de Divina punctorum,
vocalium et accentuum cum consonis Linguæ Sanctæ Veteris
Testamenti origine et auctoritate o. s. w. Som
domkapitelsledamot war han ganska werksam och höll i Benzelii ställe
ofta visitationer i stiftet, wisande sig derwid såsom en ifrig
kämpe för renlärighetens förswar mot pietister och herrnhutare.
Som biskop war han mycket flitig i visiterande och ådagalade
derwid, såwäl som genom andra biskopliga åtgärder, samma
renlärighetsnit. Förhållanderna gåfwo ej anledning till några
synnerliga kraftåtgärder i detta hänseende, men de små som
widtogos wittna att god wilja icke saknades. Af pietismens
hufwudmän war Muhrbeck för en tid och Ubechel för alltid
aflägsnad från Lunds stift; Muhrbecks werksamhet efter
återkomsten hit måste man låta passera utan anmärkning; von
Bergen hade, då han 1752 återinsattes i sitt ämbete, under
flera års pröfningar lärt att gå till wäga med mera besinning
och wisdom. Deraf att Tollstadius 1747 erhöll en röst wid
biskopswalet i N. Åsbo härad, ser man att pietismen hade en
anhängare bland detta härads prester, måhända Hoffberg i
Ö. Ljungby. I allmänhet torde pietisterna hafwa upphört att
med så mycken polemisk ifwer drifwa sina åsigter om
ministerium irregenitorum och lagens hållande, och deremot hade de
orthodoxe Hresterna tillegnat sig åtskilligt af pietismen, t. ex. det
starkare framhållandet af läran om nådens ordning. Något
polemiserades wäl mot pietismen af de orthodoxe, hwarpå ett
11*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
