Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 52. Olof Celsius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
197
utan prästerskapet sjelfwe uppdragas.” Af klockarne fordrades
icke stort kunskapsmått; en person, som 1770 blef klockare i
Stiby, kunde enligt prof. Munthes intyg redigt läsa Luthers
lilla kateches utantill och ansågs, ehuru han icke lika färdigt
kunde beswara de honom föreställda frågor i katechesens
förklaring, kunna under sin pastors ledning ”snarligen repa sig”
så att han kunde bestrida ungdomens underwisning. Prosten
Schlüter i Borgeby föreslog 1793 hos konungen, att ett
seminarium måtte inrättas till bildande af skickliga skolmästare.
Konfirmationen war ej ännu allmänt införd på 1790-talet,
och med den underwisning, som föregick första
nattwardsgången, tillgick ofta temligen knapphändigt. De allwarligare
presterna klagade högligen öfwer tilltagande förakt för sabbaten,
dryckenskap och otukt. Säkert swed det i deras hjertan, då de
skulle på kunglig befallning uppmana folket till att åtaga sig
brännwinsarrendet och således medelbarligen till att bränna och
supa. De trodde också att de mildrade straffbestämmelserna för
förbrytelser mot 6:te budet befordrade sedeslösheten. En klagan
i detta hänseende uttalades i ordalag, hwilka biskop C. skall
hafwa funnit alltför skarpa, af doktor Bergeström och prosten
Santesson, hwilka wid 1780 års prestmöte predikade öfwer
texter, som hade afseende på äktenskapet. Då deputerade från
alla stiftets härader 1792 woro i Lund wid riksdagsmannawal,
yttrade nämnde Santesson att dryckenskap och otukt i förening
med sabbatens ohelgande mer och mer såsom strömmar bröto
alla lagens fördämningar, och att knappt hundradedelen af dessa
brott straffades, genom hwilket förhållande Guds majestät
wanwördades och christendomen förtrampades samt nationens totala
förderf bereddes; presterskapet wördade konungens förordningar
i afsigt att förekomma barnamord, men den hade icke wunnits,
och sjelfnord samt mord på foster i moderlifwet blifwit flere;
man önskade att åtgärder widtoges för att förekomma
dryckenskap och brott mot 6:te budet, i hwilket hänseende föreslogs
att högt vite bestämdes för dem, som höllo krogar wid kyrkorna
eller tillställde lekstugor på krogarne lördags- och
söndagsaftnar; talaren önskade att ”Presterskapet wille lägga dessa dem
så ömt om hjertat warande ärender på sina herrar fullmägtiges
samweten, så att de begagna sig af detta tillfälle, att då poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
