Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 53. Petrus Munck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
205
af den ytterligaste nöd. Genom något sparsammare ordination
på sednare åren hade antalet af adjunkter i någon mon
minskats, så att swårighet stundom uppstod att med biträde förse
alla de kyrkoherdar, som sådant önskade och begärde. Med
anledning deraf beslöt konsistorium 1801 att hos K. M. göra
hemställan om åldersdispens för några studenter, som anmält
sig till presteramen. I nästföljande session yttrade biskopen,
att det icke war omöjligt att med den redan förhandenwarande
tillgången på prester bereda biträde åt de kyrkoherdar, som
sådant behöfde, samt att han ansåg åldersdispens icke böra
begäras för personer, som ej ännu genom examen ådagalagt sin
behörighet att till prestämbetet inwigas. Häruti instämde proff.
Hesslén och Lemchen, men Hellman förklarade, med uttryck af
förundran öfwer biskopens förändrade mening i saken, att, derest
biskopen wille hindra den redan beslutade expeditionens afgång,
skulle sådant blifwa anmäldt hos justitiekanslersämbetet. Ett
par månader derefter, då de ifrågawarande personerna
undergått examen, förekom saken åter i konsistorium, då biskopen
yttrade, att den underdåniga hemställan kunde sändas till
honom på Stockholm, dit han som bankorevisor ämnade begifwa
sig. Sedermera afhöres saken icke.
Neologien synes hafwa fått mindre insteg i Lunds stift
än i flera andra innom wårt fädernesland, om än dess
dödswind äfwen hit sträckte sin förlamande inflytelse. Att den icke
fick mera insteg torde wäl kunna i någon mon tillskrifwas
Muncks renlärighetsnit; säkert är att han icke gynnade
neologien, utan twärtom stod i bästa förhållande till de frommaste
och mest nitiska presterna, då nemligen mot deras orthodoxi
intet war att anmärka. Det skall hafwa händt att en
predikant i Lunds domkyrka, i stället att begynna sitt tal med ett
bibelspråk, inledde det med Lidners: På Nova Zemblas fjäll,
i Ceylons brända dalar, hwarhelst en usling fins är han min
wän, min bror; och några prester funnos wäl, hwilkas tal
mera handlade om oskuld, dygd, det glada medwetandet af
uppfyllda pligter o. s. w., än om synd, omwändelse, Christi
rättfärdighet m. m. Dessa woro naturligtwis såsom ropande
röster i öknen på de orter, der folket war wandt wid att höra
sådana predikanter som Kullberg och Schartau eller Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
