Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skytts härad - Kyrkoherdar i Håslöf och Boderup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
135
singborg 1563; fadren Nils Håkansson, son af en rådman
Haagen Tholdsen i Warberg, war fockenprest i Raus och
Wälluf; modren Marna Bastiansdotter war dotter af en guldsmed
i Helfingborg, som sjelf war född i Köln, men hans hustru
Metta war född ”af fine folk” i Helsingborg. Efter fadrens
död uppfostrades Mats Nilsson af en farbroder, mester Klemens
som war kanik i Lund och pastor i Fjelie. Under tiden njöt
han underwisning i Lunds skola och blef 1584 ”professoribus
i Köpenhamn commenderit” och studerade der till 1589, då han
af Kapitlet i Lund på grund af dess patronrätt kallades till
pastor i Wäsby, hwilken kallelse 8/12 s. å. bekräftades ”af de
4 regierende Herrer.” Under superintendentens i Lund
sjuklighet hade han blifwit prestwigd 28/6 s. å. i Fruekirke i
Köpenhamn af seländska superintendenten Paulus Mathiæ. Men
”formedelst quinden i bemelte Vesby kald hafde noget strengt
röcte oc mange Börn, blef hand resolveret helder at ville miste
kaldet end ecte Encken, hwilken hand och icke wille forskyde.”
Han lämnade derföre pastoratet och blef kapellan i Lomma,
sedan den förut derwarande kapellanen befunnits willig att
mottaga Wäsby pastorat med åtföljande hustru. Sedan Mats
Nilsson twå år warit biskopens kapellan och bott i hans hus,
kallades han för sina goda gåfwor och fördelaktiga rykte,
säkerligen på biskopens rekommendation, till pastor i Håslöf,
”huilket kald hand icke viste at være ledigt oc mindre det
ambiered, for end hand af sognemænden blef begieret oc hentet oc
sang hand sin förste messe der paaskedag 1591.” Han synes
hafwa warit en kunnig och ansedd man. Wid hyllningen 1610
war han deputerad från Skytts härad, och den tidens poeter,
Bertil Knutsson och Tryggonius, brefwexlade med honom.
Vid biskopsvisitation 1627 befanns allt wara i god ordning.
Uti den af honom 1606 uppbyggda prestgården, hwilken
afbrann 1748, fanns ett rum med flera målningar försedda med
hwilken börjar sålunda : ”Efterdi ingen ting er vissere end döden, ingen ting
ock uvissere end dödsens tid, sted oc maade, nu besönderligen i denne farlige,
grasserende pestis tid, hafwer jeg erachtet raadsamt mine hæderlige, kiære
forældres vitam saa och mit egit (etiamsi revera non sit rita, sed calamitas,
dicente adeo Euripide) her nnder oc efter att skrifwe och stille.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
