Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skytts härad - Kyrkoherdar i Håslöf och Boderup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
latinska deviser. Han hade enligt tidens sed antecknat namnen
på superintendenten och häradsprosten, i hwilkas tid huset war
byggdt, äfwensom sitt eget. Ofwanför den förstnämndes war
afritad en katt med en råtta i munnen, och i en nedanför
stående vers jemfördes biskopen med en waksam katt; öfwer
prostens, Michel Christierssons i Dahlköpinge, namn war
afbildad en räf med en gås i munnen jemte följande vers:
In quævis quia sis, vulpes, malefacta parata,
Non possum laucles commemorare tuas;
Es nulli vivens hona, sed post funera pellis
Utilis utcunque est; hæc hona sola tua.
Ofwanför för sitt eget namn hade han låtit måla en
skällande hund med taggigt halsband och följande vers:
Ut fugat ore lupos canis impiger, eccel
tenella-Defendit Christi sic prece pastor oves.
Sedan han 37 år ensam förestått sitt pastorat lämnade han
det 1628 i anseende till tilltagande ålder och sjuklighet åt sin
son, som blef hans efterträdare. Så länge krafterna det
medgåfwo gick han dagligen morgon och afton upp i kyrkan att
bedja. För att påminnas om sin dödlighet hade han låtit
förfärdiga sin likkista många år förrän ålder och sjuklighet derom
påminte honom. Mot slutet af år 1631 märkte han att döden
nalkades. Han beställde då om sitt hus, skref sitt testamente
och förordnade om sin begrafning, wid hwilken han önskade att
predikan skulle hållas af hans wän och biktfader Hans
Medelfar i Hwellinge. Med afseende härpå föreskref han att man
skulle ”hannem maadeligen berömme.” Under sjukdomen talade
han mycket om sin hädanfärd, och sade ofta: ”Jeg veed vel min
fraskillielses tid at være forhanden. Hafver ikkun vagt paa
mig S. Mathiæ dag, som er min egen dag, thi daa dör jeg.”
Då denna dag 24/2 1632 inföll, sade han till sina barn och
wänner, som omgåswo honom: ”det er i dag Mathiæ dag, min
dag, paa huilken Gud haffuer bundet mig, som och nu snart
vil löse oc förlöse mig.” Då han ej mera kunde se de i
stugan upptända ljusen och biktfadren med anledning deraf talade
om rätifärdighetens sol, som ewigt skulle lysa för honom, ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
