Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wemmenhögs härad - Kyrkoherdar i Kjellstorp och Lilla Beddinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
205
ware, klagomål deröfwer att A. fråntagit en del bönder och
tillegnat sig sjelf några kyrkojordar, hwilka de ansågo sig
hafwa rätt att framdeles såsom förut begagna; då Börje med twå
andra personer kommit till honom och sport, af hwad magt han
sådant gjorde, hade han blifwit högligen förbittrad och derefter
både i kyrkan och på andra ställen smädligen tilltalat Börje,
stängt honom ifrån nattwardens bruk och från predikstolen
yttrat, att han wille wara en skälm, om Börje af hans hand
skulle annamma sakramentet, äfwensom ”till sina affecters
förnöjelse” kallat Börje och hans twänne stallbröder för
”uppenbara djeflar, hwilka inkommit i hans kammare, af fanen
utsända, en i ryttarehabit, en som en bonde och den tredje en
halter djefwul”, hwaruppå följt en den gräsligaste förbannelse,
efter förmodan åsyftande dem, som welat behålla Beddinge
kyrkas jordar, ”att de måtte wara förbannade både i mat och
dricka, i kläder och annat, i ingång och utgång”; också hade A.
yttrat att Beddingeboarne icke wore wärda att han predikade för
dem, emedan det wore att kasta perlor för swin; widare hade han,
då han engång welat rida in på en bondgård och bonden icke
genast warit tillreds att öppna porten, stött till bonden med en
stor käpp, så att den gått sönder; slutligen anfördes, att A.
tillåtit anställandet af majgrefwegillen under sorgtiden efter
twänne kungliga prinsars död. Med anledning af dessa
klagomål hölls undersökning i Kjellstorps och Beddinge kyrkor af
prostarna Swen Knutsson i Hellestad och Achtschelding i
Löderup; pastorerna Fabricius i Lemmeströ och Daniel
Swensson i Ö. Torp woro ock närwarande. Några bönder intygade,
att A. fällt de ofwan uppgifna yttranden, och några sade sig
icke hafwa rätt förstått hwad han sade. På hans egen och
prostarnes tillfrågan swarade de fleste att de ingenting hade
att anmärka mot sin prest. De twänne prostarne inberättade
med mycken salwelse de glädjande frukterna af A:s berömliga
nit för uniformiteten, huruledes ”både manfolk och qwinnor
i kyrkan söngo så wäl och liufligen, at man det med en hjertans
lust och glädje anhöra månde”, samt huru man ”icke utan högsta
passion” kunde höra de wälsignelser, som socknefolket uttalade
öfwer sin prest, m. m. I sin till konsistorium ingifna förklaring
klagade A. öfwer den förföljelse, för hwilken han blifwit ett
föremål, men tröstade sig med alla propheters och helgons ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
