Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljunits och Herrestads härader - Kyrkoherdar i Södra Willie och Örsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
293
Undantagen från denna regel woro ytterst sällsynta och då
tecken till den förnöjdaste sinnesstämning och den utmärktaste
personliga gunst. — OÖ:s rättsinne och redbarhet förtjente
obetingad aktning. Sjelf oförwitlig afskydde han brottet och
lasten i alla dess former. Med dessa stränga grundsatser bar
dock hans handlingssätt emot medmenniskor den
omisskänneligaste stämpel af billighet och fördragsamhet. Öfwerhufwud
stod han till alla, som med honom hade beröring, i godt
förhållande, der icke lynnet, hwarom nedanföre, rubbade detta
förhållande. Alla pligter woro honom heliga; för sina
rättigheter fordrade han respect, om han än éicke till yttersta skärfwen
utkräfde de materiela. Äfwen härwid war Ö. i någon mån
formalist. Hans medhjelpare i embetet hade t. ex. sin bestämda
årslön, men dessutom ock ett likaledes bestämdt mindre arfwode
för hwarje af honom utöfwad extra förrättning såsom barndop
o. dyl. — Ö:s olycka war hans lynne, som hade en retlighet
och ett wälde, hwarom man knapt kan göra sig föreställning. Midt
under den lugnaste sinnesstämning och den glädtigaste
conversation kunde han af en den obetydligaste anledning blifwa stött
äfwen på sina närmaste wänner och dermed war det för den
gången med ens slut på både lugnet och glädtigheten och
samtalet. En kort, bitter, häftigt och twärt uttalad
tillrättawisning, (kanske rättare: snäsa) samt en omedelbarligen derpå
inträdande den stummaste tystnad woro de oswikliga tecknen till
denna beklaganswärda affection. Han war då lika
otillgänglig för ursäkter och förklaringar från den werklige eller
förmente förolämparens sida som förswarslös mot dennes
fortsatta angrepp, om denne sådana försökte. Intet kunde förmå
honom att återupptaga det förehafda samtalets afslitna tråd,
änskönt Ö., besynnerligt nog, wid slika tillfällen ej plägade
lemna sålrskapet utan stanna qwar deruti som en stum, dyster
medlem under en synbart wåldsam inre strid med sig sjelf.
Husfolk och umgängeswänner woro wana wid denna paroxysm
och hade af erfarenheten lärt sig det derwid enda lämpliga
förfaringssättet, som war — ej att söka blidka den förtörnade,
hwilket försök endast skulle werkat som pusten på elden — men
ignorera förhållandet, lemna gubben ostörd åt sig sjelf, syssel-
sätta sig med annat och med andra, wara munter och obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
