Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljunits och Herrestads härader - Kyrkoherdar i Ystads S. Mariæ församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
316
nämnde biskopen på Seland Hans Poulsen R., hade studerat
utrikes, blifwit magister i Köpenhamn 1653 och någon tid
warit rektor wid skolan i Slangerup, då han efter församlingens
kallelse prestwigdes till pastor wid Mariækyrkan i Ystad 24/9
1654. Förmodligen hade biskop Winstrup, som war halfbror
till Resenii fader, utwerkat denna kallelse. R. blef snart prost
så wäl öfwer sin egen församling som öfrige församlingar i
Ljunits och Herrestads härader; han omnämnes nemligen 1655
som prost. 1662 underskref han Malmö recess och erhöll 1663
kgl resol. på Öja och Hedeskoga socknars förening med S. Mariæ
församling i Ystad; denna förening skedde dock ej i hans
lifstid, så att han ej kom i åtnjutande af den dermed afsedda
förmonen. Sistnämnde år kom han i owänskap med stadens
borgmästare Gavelius, som påstod att prostens hustru skulle hafwa
”talet nogle ordh med hans hustru och döttre udi deris huuss
udi Eenrom”, hwilka ord han förmente ”sit barns oc huuses
ære at være for nær.” Året derefter blef R. anklagad att hafwa
i en predikan angripit borgmästaren med äreröriga utlåtelser.
Det uppgafs, att han först ”generaliter straffat tjuffweri,
horerie oc lögn”, men sedan omtalat Achabs och Jesebels
regemente och ”på sådant sätt applicerat det onda, som om dem
sades, på närwarande tid och omständigheter”, att han sagt,
att det wore att befara det ”sådana öfwerhetspersoner funnes
här innom dörrarna.” Uti ett bref till generalguvernören
ursäktar biskop Winstrup sin anförwandt. Han omtalar först, att
denne i samma predikan, hwari de ord förekommo, hwilka
troddes åsyfta borgmästaren, mycket berömt generalguvernören och
uppmanat församlingen att tacka Gud för ”sådan fromb och
mildh en Gouverneur”; hwad widare angick de klagomål som
blifwit anförda deröfwer att R. ”raaber höit oc slaar i
prækestolen”, så förmente biskopen, att detta icke skäligen kunde
läggas R. till last, enär ”enhuer prest hafwer gestus, som hans
natur er, och Johannes den döber selff war en raabendis röst,
och Gudh selff udi sit ordh hafwer befalet en Prest at oplöfte
sin röst som en bassune och raabe, och handh icke altidh kan
twinge sigh, at handh jo pro gravitate rei aut materiæ ad
vehementiam maa exciteris, thi det heder naturam expellas
furca ete. — — och da handh haffwer efterfölgt Propheterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
